Slövenproj.

Vecka 42 innebar Kosta i Småland och en hel del skjutning. På måndag morgonen packade vi ihop våra vapen och tross-packningar, gjorde insittning på bussarna och begav oss norrut över gränsen. Efter tre timmars bussresa var vi framme i Kosta, dock väntade vi fortfarande på packningen vilket betyder att vi inte gjorde särskilt mycket på måndagen. När packningen väl var på plats hängde vi in våra grejer i skåpet samt bytte om till träningskläder för att sedan ställa upp inför fk. Ek. Fänriken berättade att vi skulle springa 5 km och undrade om någon inte kunde vara med, Nilsson räckte upp handen och när Fänrik frågade varför svarade han något i stil med "Jag vet inte vad det är men det gör ont". Självklart brast resten av avdelningen ut i skratt och det givna svaret från fänriken blev "Du hör själv vad dina kamrater tycker om dig". För övrigt tycker jag att ordet kamrat används på tok för mycket inom det svenska försvaret.
Efter vårt lilla löppass var vi lediga resten av kvällen som tillbringades med att titta på tv och då bland annat finalen i Fredrik och Filips - Sveriges skönaste människa.

På tisdagen begav vi oss ut till skjutbanorna där vi självklart sköt. Det blev vars två SLÖVNPRJ och dagen avslutades med vars en rökgranat. Självklart blev det ingen kvällstjänst för grg täten medans gruppcheferna och ksp-skyttarna tillbringade några timmar till utomhus.

Onsdagen i sin tur såg väll mer eller mindre likadan ut som tisdagen förutom att vi inte sköt några 84or och vi hade en MUS, MUntlig Stridsövning. Vi gick igenom övningen med Lt. Stenberg som mitt ute i skogen yttrar "siste man stänger dörren", snacka om att vara inne i övningen.

Torsdagen innebar återigen SLÖVNPRJ och en ny skjutstation. Vars två övningsprojektiler och en rökgranat. Vi fick även kombinera lite och skjuta med AKn. Det sista som hände var att officierarna sköt upp de sista övningsprojektilerna vi hade, Och jag måste ju säga att Stenberg och Nilsson skjuter bättre än Adjutanten, dock var det för att ha hade glömmt att återställa avståndsratten på riktinstrumentet vilket betydde att det fortfarande var instället på 300 meter då han sköt på 100. Under dagen hade jag fått en lite småkul idé. När vi låste in våra vapen brukade Lt. Nilsson skrika GRG! varpå vi svarade Boom! och detta upprepades tre gånger, men själv tyckte jag att det vore lite roligare om vi skrek skydd och slängde oss på marken. Sagt och gjorde, jag spred idén på bussen och när det väl gällde ställde alla upp och skojjade till det. Löjtnanten verkade lite chockad men tog förhoppningsvis inte illa upp, han är kul och går att skämta med, riktigt skönt. Föga förvånande innebar kvällen ledigt för grg täten medans gruppcheferna och ksp-skyttarna var ute och jobbade.

På fredagen packade vi ihop oss och åkte ungefär. Medans Engström var och käkade frukost stannade jag kvar och städade vårt logement, torrmoppade, våtmoppade och fixade allt, även under sängen och bakom skåpet. En alltid lika glad Engström blev ännu gladare då han återvände från matsalen. På hemvägen hade vår grupp fått i uppgift att köra hem en av minibussarna. De vanliga bussarna var sena så de ungefär två timmarna vi satt och väntade tillbringade vi i vår varma minibuss medans de andra satt i kylan, lutade mot den relativt nymålade röda byggnaden vilket senare märktes på deras stridsvästar.

Hem åkte jag med OP i hans BMW medans han pratade om den Nissan z350 han skulle köpa, snacka om att vara inne i bilar, han är kul han. Helgen? Det borde väll inte vara så svårt att räkna ut.