Full fart frammåt - Ekan bakåt!

Sista veckan innan jullovet och en kort sådan, bara två och en halv dag. En massa vård och fys fanns på schemat.

Måndagen ängnade vi åt att vårda våra vapen och personlig matriel. Våra vapen visiterades innan middagen och låstes in för att vi skulle kunna vårda personlig materiel fram till strax efter middagen, de andra plutonerna fick vårda som kvällstjänst. Men kvällstjänsten innebar något mycket viktigare, nämligen regementsmästerskapen i innebandy! 67e kompaniet mönstrade bara spelare från 6e kompaniet, d.v.s. Pansarskyttekompaniet - det bästa kompaniet. I första matchen mötte Wemmenhögs (4e) Bara (1a) och vann med hyfsat klara 13 - 0. I andra matchen var det äntligen dags för publikfavoriten att spela. Läktarljudet förvandlades från fjärde kompaniets småtjatter till högljudda hejarramsor för att lyfta fram hjältarna från Färs kompani.
De stackars kockarna från Skytts kompani stod för motståndet. Kökspersonalen tog på något konstigt sätt ledningen i matchen men krigarna lyckades kvittera innan halvtidspausen. Även i andra halvleken inledde truppserviceförrådets blivande personal bäst med att göra 2-1 väldigt tidigt. Men som de krigare pansarskyttespelarna är så gjorde de fem raka mål och säkrade den komfortabla 6-2 segern.

I den följande matchen ställdes Färs krigare inför eldprovet, bevakningssoldaterna! Krigarnas legendariske tränare Korpral (enligt läktaren General) Ronny Ottosson gjorde det taktiska genidraget att under denna matchen vila hela första kedjan och istället låta fjärde kedjan spela större delen av matchen. Ottossons taktik verkade fungera riktigt bra och matchen vanns med 8-0. Fjärde matchen spelades mellan tredje och fjärde kompaniet och efter att man sett sjätte spela så visste man att detta var matchen om silvermedaljen. Kockarna inledde bäst men efter att målvakten, Korpral Gustavssons (från Helsingborg) axel gått ur led vid ställningen 3-2 kunde artilleriet vända matchen och vinna med 4-3.

De tidigare resultaten innebar att de två sista matcherna blev direkt avgörande trots att det var en "alla möter alla"-turnering. Sista omgången inleddes med bronsmatchen mellans Skytts kökspersonal och Baras "insats-soldater". Att kockarna skulle köra över väktarna var det ingen som tvivlade på, den stora överraskningen var väll att Bara-kompaniet skulle göra sitt första mål i en match som slutade 11-1 till kockarna. Tvättbytets framtid gick alltså ur turneringen på en tredje plats med tre poäng och 16-11 i målskillnad. Sämmre gick det för Bara som inte fick några poäng och en målskillnad på 1-32.

Efter detta var det bara en match kvar, den efterlängtade finalen mellans Färs krigare och Wemmenhögs åskådare. Återigen förvandlade Färs hejarklack läktaren till något mer än en fikaplats. Alla som hade hoppats på en spännande final blev minst sagt besvikna, Färs drog snabbt iväg till 4-0 för att sedan bara leka lite fram till slutsignalen som gick vid ställningen 6-2.
Och så gick det till när Färs krigare tog hem turneringssegern på maximala 9 poäng och en målskillnad på 20-4. Och att vi var dem som slog bevakning med mist marginal visar bara på att vi är ödmjuka mästare, vilket mästare ska vara.

På tisdagen var det återigen tillbaka till tjänst som denna dag bjöd på Krav maga och orientering. Hela kompaniet befann sig i segeryra och alla gick och väntade på jullovet vilket gjorde att allt annat som hände bara försvann.

Onsdagen som var veckans sista dag och dessutom avslutades vid 11 tiden var lugn. Vi började med plutonens timme där vi fick i uppgift att utvärdera våra grupper under lovet vilket ska bli kul. Detta följdes upp med korpralsutnänmningar och bataljonsupställning. Nu är det i alla fall jullov och jag är nöjd.