Soldaterinran

Vecka 43 är en så kallad kort vecka. På torsdagen skulle vi ha soldaterinran för att efter den kunna åka hem med våra föräldrar och vara lediga på fredagen. Detta var även en vecka med många nyheter och man kan ju lungt säga att alla inte var lika trevliga. Den första nyheten var ju att vi fick en ny kille, Stenmark heter han och kommer från flottan. Han har legat i flottan i elva månader och hade sex veckor kvar till muck men valde att byta till armén för att få en riktig utbildning, who can blame him?

Måndagen var vår 85e dag vilket betydde att vi hade klarat av mer än 25%. Morgonen gick åt att vårda vapen efter Kosta. Under förmiddagen skulle vi ha gb-ledd fys. minsta kravet var att springa sju kilometer och ha brak i 10 minuter. Detta var även det vår grupp genomförde, och jag kan ju säga att det var lättare än jag trodde att springa sju km, jag är nog i bättre form än vad jag tror. Eftersom kvällspasset uteblev åkte jag och Nilsson 3979 till Staffanstorp för att leta efter hans mp3 men vi hittade inget. Vi åkte då in till Mårtenstorget i Lund där vi satte oss på en pizzeria dit Kjäll, Carasco, Hedman, Heidari och Nyberg snart anslöt. Efter maten åkte vi tillbaka till regementet och fortsatte att mobba varandra som vanligt.

Under tisdagen besiktigades våra vapen efter att man på FMLOG upptäckt att dem inte hade blivit kontrollerade på ungefär 10 år och därför fick man inte skjuta med dem. Om jag inte har helt fel var det bara ett vapen på kompaniet som skulle bytas ut och det var Aulens, det är tufft att vara smålänning. Middagspasset hade vi tillsammans med stridsvagnsavdelningen då vi övade grupp-strid. Kvällstjänsten varade fram till ungefär klockan sex och följdes upp av ett McDonalds besök i Staffanstorp med Edvaller och Kjäll. Det lär ta ett tag till innan Edvaller försöker trycka i sig en Big Mac på tid igen.

På onsdagen fortsatte vi träna koridor och blixtlås, och det faktum att vi inte hade någon kvällstjänst ledde till ett besök på södra sandbys lokala pizzeria. Mycket onyttig mat den veckan. Vid slutet av dagen försvann Tommie iväg på ett möte on sin frammtid inom försvaret. Nästa gång jag träffade honom hade han fått en frisedel, och inte nog med att Tommie försvann, även Erik fick en frisedel! Tråkigt värre, det betyder att man inte längre kan ta sig in till stan på vardagar och inte längre kan sitta och snacka med Tommie. Då förlorade jag alla mina pluspoäng. När jag då skulle försöka återfå lite pluspoäng förlorade jag ännu mer. Kvällen avslutade jag inne hos stab & tros för dem kan man alltid ta pluspoäng av.

Förlusten av kamrat Tommie innebär att vi återigen är 73 personer på avdelningen och att bara 44 av de ursprungliga 65 PSK-soldaterna är kvar. Life goes on for those of us who continue to climbe the stairway to glory.

På torsdags morgonen hade vi s.k. persisk marknad då man går genom skåpen i jakt på försvunna persedlar. Denna gången saknade jag bara en skjorta vilket inte var så farligt. efter lunch hade vi fys, vilket innebar fotboll och jag stod mellan stolparna för första gången på drygt ett år, det gick ju inte sådär jätte bra. Men det var rätt kul att lira, speciellt under andra halvan då Robotsson avlöste mig som målvakt och jag fick agera mittback. När vi kom tillbaka och hade duschat tog Tommie förväl och åkte från Revinge, troligtvis för sista gången. På kvällen var det då dags för soldaterinran och besök av släkt och vänner. Detta var inte särskilt skoj då det var rätt oorganiserat och vi inte gjorde så mycket. Men vi fick ju fredagen ledig p.g.a. jippot så jag klagar ju inte allt för mycket. Nästa fredag slutar vi redan vid lunch, dessvärre har vi kvällstjänst ungefär varje kväll den kommande veckan, men jag får väll försöka överleva.

Dag 91 av 326.