Diablo, Baal och Andreas?

Eftersom våra befäl skulle på begravning var hela Quebec Lima lediga tisdag och onsdag v. 15 vilket gjorde att vi började på torsdagen och slutade på fredagen eftersom måndagen var röd.

Detta medförde att vi var tvugna att åka tillbaka under Bayern München - AC Milan matchen som lyckligtvis vanns av Milan!

När vi väl var på plats i Revinge hade vi inte särskilt mycket att göra alls utan det blev mest en amssa småpill, fys och städning i två dagar. Alla tänkte på vad som komma skulle och det var fyra veckor i tält med enbart fem nätter hemma där emellan.

Under fredagen skulle besättningen döpa vagnarna till de bestämda namnen (läs det OP tivngade på oss). Lt. Hopkins vagn skulle heta Diablo efter djävulen och Golf fick namnet Baal samt Echo blev Mephisto efter djävulens bröder (väldigt bra att vi döper oss efter onda gestalter). Men eftersom det redan var skrivet på Echos vagn fick den heta Andreas i ytterligare några veckor så Alpha pluton bestod från och med nu av den onda trion Diablo, Baal och Andreas.



(Vi kände oss tomma)

Påskvecka

Eftersom sista dagen denna vecka var röd fick vi sluta vid lunch redan på torsdagen men innan det skulle vi öva strid en hel del. Men innan vi fick göra något kul skulle vi som vanligt vårda, eftersom vi inte hade tid för detta föregående vecka.


Så måndagne inleddes på plutonsförrådet och var ungefär lika kul som det brukar vara att städa hela plutonsförrådet, inte alls alltså. Men på tisdagen var det alltså dags för strid. Det hela började rätt bra men efter ett tag lyckades Echo köra in men kanonen i ett träd och fick på så sätt tvångsrekulering och en stor trädbit i mynningen.

Över dagen gick det inte så jättebra, vi höll rätt jämnt med spaning vilket för oss var en stor förlust men dem hade ju å andra sidan befäl som vagnchefer.

Under onsdagen fortsatte vi strida mot span men nu var vi borta vid svarta hål istället. Under onsdagen gick det verkligen röv och vi var inte ens bättre än span men vi har ju våra aningar om varför det gick som det gjorde.

Veckans sista dag var som sagt kort och efter att vi fysat och städat fick vi åka hem och njuta av vår längsta ledighet utöver jullovet.

Skyddsmask på!

Vecka 13 blev en väldigt kort vecka men inte extremt kort. Vi var lediga både måndag och fredag fast där imellan skulle vi ha CBRN-utbildning inför den stundande battaljonsövningen som skulle innehålla dessa nya moment.

Första passet på tisdagen för Alfa pluton leddes av stridsvagnslöjtnanten Olsson. Först var vi kort inne i robotsalen där vi fick lära oss vad de olika risknivåerna hette och alla dress-codes. Därefter skulle vi fysa i skyddsmask! Ett varv runt femman utan syddsmask och sen fotboll med, det bjöds inte på allt för mågna soloruscher då ingen vågade ta ut sig allt för mycket eftersom de inte kunde andas. Trtos försiktighetsåtergärderna var det rätt kul och ingen kom till skada (Majoriteten av alla yrkesofficierare tror att bollsport betyder skada). Efter en skön dusch var det dags för oss att vandra bort till ABC-banan där lunch utspisades. För detta fick vi ungefär 15 minuter, inte riktigt rimmligt!

Eftermiddagspasset för vår del gick ut på att indikera och leddes av CBRN-gruppen, d.v.s. värnpliktiga. Vi satt och meckade lite och sprang ett varv i c-stridsdräkt men mycket mer än så hände inte. På kvällen spelades det fotboll (utan skyddsmask) och det märktes tydligt att våren hade anlänt.

Andra kapitlets första sida bar överskriften gaskammaren. Vi skulle för andra gången besöka det lustiga lilla huset mitt i skogen där man går in i ett rum med en brinnande tårgasfackla och en sadomasochistisk sergeant. Efter en kort genomgång med Lt. Skånberg gav vi oss in med sergeanten för att hoppa och studsa. När vi kom ut borstade vi av varandra för att sedan ta av oss och vädra kläderna. Kläderna skulle vädras i minst en timme och detta gjorde vi aktivt och mycket bra. Efter lunch var vi på brandbanan med lt. Bill och lt. Henrysson(?). För andra gången utbildades vi på neapalm och fick släcka brinnade dockor med de nya momenten att vi andra gången skulle vara två pers andra gången och att lt. Bill stod och sprutade vatten på de som gjorde fel. Passet avslutades med att vi fick springa brandtunneln vilket vi inte hade gjort tidigare. Reslutatet med en hel del svett och väldigt hala skor för samtliga på plutonen.
Om ni inte listat ut den ännu kan jag berätta att vi spelade fotboll på kvällen och återigen skadades ingen fysiskt (Risken finns ju att rätt många blir ledsna då de inte lyckas göra mål på mig).

Det är gott att vakna upp och känna att man ska få åka hem på eftermiddagen. Torsdagen gick i meckandets tecken och såg ut som veckans sista dag brukar fast mycket soligare.

PS. Vi på redaktionen (Jag, Golf Alfa 2) skulle upskatta fler kommentarer till inläggen!

Death in the shape of a panzer battalion.

Nu har jag inte varit aktiv på en månad ungefär men det hade jag tänkt ta igen. Upp på hästen igen, det har ju snackats om det mycket den senaste tiden. Vecka tolv var det dags för vår första riktiga bataljonsövning under det så kallade slutskedet för vår grundutbildning.

Ett taggat Pansarskyttekompani började förbereda sig och utspisade luch på grusplanen väster om garagen. Det snackades mycket förväntningar och förhoppningar på övningen och som vanligt dagen efter helg ljögs det en hel del om helgens bravader och ståt. Efter lunchen bussades vi iväg till Björka där vi inväntade vagnarna och slog upp förläggning då de anlände. Nytt för övningen var att vi nu hade en packgrupp och två sjukvårdsgrupper underställda Quebec Lima och givetvis passade jag på att bekanta mig med dessa soldater som utbildats vid Skytts kompani men ändå är en del av Färs som de tjänar helhjärtat. Dagen avslutades med att vi och stridsvagnskompaniet fick titta och känna på varandras vagnar för att få lite mer förståelse för möjligheterna och begränsningarna hos våra vapenbröder. Regn första kvällen förstörde iallafall för mig den annars väldigt goda stämmningen.

Under tisdagen var det då dags att börja öva. Framryckning längst gata tillsamans med stridsvagnskompaniet och för Bravo samt Charlie blev det lite strid i hus där både rensa och genomsök tillämpades. Övningen för Alfas del började med att grg-omgångarna skulle gömma sig i bebyggelsen för att hoppa fram och skjuta när plutonerna minst anade det. Det var då jag upptäckte att mitt vapen (precis som Lt. Persson misstänkte) inte fungerade som det skulle. Detta var nu fem dagar efter skadan, men det skulle gå många fler innan min kära livsförsäkring fick den vård hon behövde. Vi konstaterade snabbt under övningen att stridsvagnarna har begränsad sikt vid SIB men som grg-soldat ägnade man också en tanke på svårigheten att verka med pv-vapen om man nu ska ta hänsyn till alla riskområden men ändå ha ett bra skydd och få mycket verkan.

Än en gång får jag be om ursäkt för att bild-uppladdnings-funktionen inte fungerar vilket gör bloggen en hel del tråkigare.

Onsdag förmiddag var det dags för Alfa att öva gensomsök och rensa medan Bravo och Charlie gjorde den avancerade framrycknings-övningen vi gjorde dagen före. Under våra två sista genomföranden skulle vi frita AQ2, numera Furir Nord från den onda B-styrkan som spelades av diverse stridsvagnssoldater. Men ska vi vara helt ärliga, vem hade offrat sig för Nord? (Jag hade men det säger jag inte till honom). Efter lunchen var det dags för Tanknings-och-laddnings-omgång, TOLO då vagnarna får fylla på drivmedel och annat viktigt och vi fick för första gången prova de berömda fältduscharna som CBRN-gruppen med Landsbo i täten hade satt upp. En del av soldaterna var lite skeptiska på förhand men efter den välförkänt duschen var vi alla som nya människor och redo för nya stider men då fick vi reda på att återhämtning gällde i några timmar frammöver. "Markan"-bussen var på plats med tidningar och sötsaker och stridsvärdet var enormt högt, Bataljonen stod och trampade redo för att anfalla och frammåt kvällen då det var dags att börja var det inget som kunde stoppa oss, ett välutbildat, välorganiserat pansarskyttekompani med gott självförtroende och Kn. Eriksson på gott humör erövrade teräng snabbare än fienden kunde fly. Jag hade inte velat möte mig själv i strid.

Under torsdagen fortsatte vi framryckningen men nu satt Lt. Hopkins som vagnchef i Golf Alfa medans Fu. Nord åkte med Kn. Stjernberg i AQ16 för att observera och lära sig. Jag kan tänka mig att det var Nord som ahde roligast denna förmiddagen trots att han inte fick kriga. Hela dagen var det krig och på kvällen var det mörkeranfall. Vi är inte lika effektiva nattetid men det var ju just därför vi lade ner så mycket tid på att öva det under bataljonsövningen.

Fredagsmorgonen började mer eller mindre med att Kn. Eriksson dubbade Krp. Tornblad (och därmed hela packgruppen) till underställda Qubec Lima, den finaste utmärkelsen inom den svenska försvarsmakten just nu. Därefter gjorde vi uppsittning på bussarna och åkte till filmsalen inne på regementsområdet för att ha STA-genomgång, d.v.s. skulle vi se hur vi hade rört oss de senaste dagarna och vad som hade hänt. Ett intressant koncept som gav oss flera skratt och en del idér om hur vi skulle bli bättre. Resten av dagen var det återhämtning vilket var ett utmärkt tillfälle för mig att springa runt i förläggningen och stifta bekantskap med sjukvårdare, mekaniker och diverse annat folk som utbildas vid Skytts kompani. Det blev även vapenvård innan vi gick och la oss strax efter maten, revelj klockan klockan ett kräver ju andra rutiner.

Att börja en lördag klockan ett på morgonen är nog de flesta värnpliktiga väldigt ovana vid, det är snarare så att man brukar börja ett på dagen men det här var ingen vanlig dag. Förläggningen revs snabbt och vi var taggade ut i fingerspetsarna, vi skulle ha revansch för den föregående natten och eftersom det hade gått fruktansvärt bra i dagsljus visste vi att vi kunde bättre och hade mycket att bevisa. Dessvärre avbröts övningen innan vi ens bröt in i anfallsmålet. Tillbaka på regementet blev det väldigt mycket snack inom plutonen och sen lfick vi spela lite fotboll för att rensa tankarna. Jag dominerade i det ena målet och det känndes skönt att få springa av sig. Hela kvällen gick också åt samtal innan vi gick oss la oss med allt godis vi fick av adjutanten.

Under söndagen åkte hela kompaniet en sväng, stannade och pratade och åkte tillbaka, en kort dag varpå vi fick åka hem för att få en dag hemma och återvända på tisdag.

Bland kulsprutor och granatgevär

Under våren ska vi skyttesoldater bekanta oss med vårt stridsutrymme som är överfullt med vapen, ammunition, mat, kläder och soldater. Denna relation inleddes på alvar i Ravlunda vecka 11 dit DCCXII Pansarskyttekompaniet åkte för att skjuta skarpt, få bättre förbandsanda och träna på att spöa motståndare.

Måndagen blev en transport och inkvarteringsdag men vi hann även emd en liten övning som leddes av Kn. Brant. Den var mest till för att vi skulle få skjuta skarp vagnstrid innan de riktiga övnignarna började då vi abra hade skjutit löst från vagn tidigare. Efter middagen skulle vi flytta in våra grejer men de två rummen som var avsedd för Golf Alfa var låsta så vi fick dela upp oss på diverse golv och på de tre lediga sängarna som fanns i huset.

Under tisdagen var det då dags för stationsystemet att börja och för Alfa Quebec med Quebec Lima 1 och 2 innebar det Kn. Walqvist station, det var den stationen som skulle innebära SIB men där fanns ett hus och då var det bara en omgång som fick genomsöka det och vi fick inte ens skjuta på huset eller ut från det. Inget grantgevär denna gången vilket gjorde det hela mycket lättare för oss i grg-omgångarna. På kvällen var det film och lök så som sig bör.

Andra dagens station var för vår del Kn. Stjernbergs station och den följdes av nattskjutningar.
Stationen innehöll dubbel avsittning och grg-skjutning med övningsvapen 5, d.v.s. 20 mm projektiler som knappt smäller. Till skillnad från ungefär allt annat vi någonsin gjort så fick man nu avväga vilka mål man skulle skjuta på med granatgeväret eftersom avstånden varierade och vagnen stod en bit bort och plockade vissa mål. Det blev rätt mycket lökande då varje genomförande tog rätt lång tid så i pauserna hade vi sagostund med Lt. Hansson. Fram tills dess var alla helt övertygade om att Lt. Stenberg var världens tuffaste men nu är det rätt jävla jämnt, och det bästa utav allt är att både två är Helsingborgare! Kvällstjänsten innebar mörkerskjutningar vilket var fruktansvärt kul att titta på men dessvärre kan jag inte ladda upp några bilder från kvällen utan ni får vänta tills allt funkar som det ska! Jag måste säga att det är svårare än man tror att skjuta i mörker fast laddar man upp med få spårljus så är det ingen som ser hur fel man skjuter.

Sista krigsdagen tillbringade första pluton på Lt. Larssons station. Nu var det fullskarp grg-ammo och läge att bränna allt finkalibrigt som var kvar. Efter dagens första genomförande som gjordes av Golf Alfa fick vi reda på att vi var tvungna att byta band så vi skulle skynda oss att genomföra efter luch för att sedan bege oss till plåten för att vårda vapen och byta band. Men först var det dags för vårt andra genomförande, ett som vi sent ska glömma. Efter en enorm förbättring gentemot det första gjorde vi uppsittning och då Oscarsson som sista man klev in i vagnen märkte vi att rök hade börjat utvecklas i stridsutrymmet. Jag och Engström såg snabbtfrån våra stolar längst inne i vagnen att det var Oscarssons extra-pip-väska som brann. Han hade skjutit 300 skott, bytt pipa och stoppat ner den glödheta i väskan vilket gjorde att hela väskan fattade eld efter en stund. Ett heroiskt släckningsarbete påbörjades genast och det hela slutade med att vi fick kasta väskan på marken då vi tydligen inte var utbildade brandmänn, kanske var det denna situation som fick befälen att ge oss extra kamrat-släcknings-utbildning två veckor senare. Både vi och befälen fick sig ett gott skratt och återigen måste jag beklaga mig över att jag inte kan ladda upp bilder på den brännskadade matrielen.
till vården hade vi med oss samtliga ksp-58 på plutonen, en del extra pansarskott och började vårda vid 12, de andra anslöt vid 15-16 och allt var färdigt vid 22 tiden. Reslutatet var ruskigt rena vapen och en satans trött pluton. När jag fick tillbaka mitt vapen efter vården gick det inte att sätta ihop det, pistonghuvudet gick inte in i gaskammaren så jag fick tillkalla experthjälp då även Åkesson stod maktlös. Lt. Persson tittade på vapnet och filade lite på pistonghuvudet och sa att han inte trodde att det skulle hjälpa men att jag skulle prova skjuta med det under den kommande veckan, och jag skulle få kämpa med det problemet länge till.

Fredagen var inte mycket mer än packa ihop, åka tillbaka, städa och höger vänster om. Framför oss en skön helg, bakom oss en väldigt kul skjutvecka.

Signalist, Javisst!

En vecka som för vissa delar av plutonen var precis som befälen beskriver utlandstjänsten, löka med stil kombinerat med fullskarpa lägen. Nästan ingen kvällstjänst och en hel del oväntade moment.





Under måndagen genomförde vi ett kompanianfall mot spaningsplutonen och vann förkrossande enkelt får man nästan säga. Förmiddagen var väldigt typisk för värnplikten, skynda dig för att kunna vänta i timmar utan att ha någonting att göra. Vi skulle vara färdiga klockan nio borta vid Gravljunga för att börja anfalla men det hela började ungefär vid 11 tiden då vi hade suittit i två timmar och fyllt upp vars fyra magasin, åtta för mig som fick fylla upp Åkessons också eftersom han inte hann. Dagen tillbringade jag i Echo vagnen p.g.a. deras höga sjukfrånvaro men det slutade med att jag fick sitta längst in hela dagen, d.v.s. ungefär lika kul som att vara sjuk på logementet eller bryta bägge benen.

Under tisdagen vårdade besättningen, KSP-skyttarna var iväg på KSP-58 utbildning och gruppcheferna hade någon form av utflykt medan vi i granatgevärsomgångarna fick utbildning på radio 180, även känt som sambandstjänst. Förmiddagen tillbringade vi därför med Bravoplutonens gruppchefer och grg-omgångar i lektionssal 3 för att efter luch gå en form av orienteringsrunda med radio för att på så sätt öva rapportering och få lite motion, vi kan ju inte bara sitta och bli tjocka.

Under onsdagsförmiddagen hade vi servicetjänst med granatgevären då vi vårdade lite, inventerade väska ett och utbildade gruppcheferna på att ladda. Vi hann även med en laddartävling där laddaren Golf (undertecknad) vann på 8 skott på en minut tätt följt av laddaren Echo på 7 och borta i horisonten bakom oss syntes laddaren Foxtrot på 4 skott.

Efter lunch hade vi fys, jag och Engström passade på att gymma eftersom vi verkligen behöver det, Jönsson sprang och övriga grg-soldater lyste med sin frånvaro. Efter fysen gick vi ner till motorområdet för att hjälpa skyttarna och laddarna städa stridsutrymmet i vagnen.

Sierra Lima 2, Ställförträdande kompanichef på Sierra Lima. Detta var den vagn som sköt skarpt för oss Pansarskyttesoldater för att vi skulle få känna trycket. Det smäller en del kan jag avslöja.

Tidigare hade vi hört att vi under torsdagen skulle åka till Ravlunda för att titta på när Stridsvagn sköt skarpt och att en del pansarskott skulle skjutas av befälen. Utrustning för dagen var dock full stridsutrustning för hela plutonen vilket fick oss att undra lite, dessutom lastades plutonens sammtliga granatgevär upp på bussen. Det visade sig att även vi skulle skjuta skarpt vilket jag inte såg som en direkt dålig överraskning. Jag fick skjuta en Spårljuspansarspränggranat som ungefär är lika invecklad som den låter. För att få skjuta dem var man tvungen att sätta två 20 mm övningsprojektiler först för att befälen var säkra på att man kunde träffa och inte missade så pass dyr ammunition. Efteråt fick jag höra att mina tre granater var bra samlade men att de låg något högt. Engström fick skjuta en spränggranat och mot sin vilja fick han i uppgift att skjuta en direktbrisad istället för en luftbrisad då det första är lättare såg Engström inte det som en utmaning. Vi var det sista stridsparet som sköt vilket gjorde att vi efteråt kudne gå fram och se vad granaterna gjorde på målet för att sedan förflytta oss några hundra meter norrut och se på stridsvagn. När vi kom tillbaka till regementet väntade lite vård men vi möttes av en vacker vårkväll som fick en att vara glad trots den oplanerade kvällstjänsten.

Jag med en Spåljuspansarspränggranat. Det var en sådan jag några timmar senare skickade in i ett pansarplank som planerat.

Sista dagen vecka 10 sköt vi lite instinktivt med Kn. Stjernberg innan lunch och efter luch var det som vanligt plutonens timme, fys och vård. Aldrig för har en vecka som gått så fort kännts så lång men snart är det dags för en till och det är inte helt fel.

Deja vu, eller dålig vård?

En kort vecka brukar oftast vara lung och skön men just w 709 var det dags för oss att sova i vagnen för första gången, men vi ska ju lära oss det också så varför inte?




Eftersom befälen hade någon form av möte på måndag förmiddag så ledde AQ2, d.v.s. Krp Nord fys och inventering för plutonen. Vi började med att springa fem kilometer och utjämnade sedan persedlar. Av en ren slump hade jag två par strumpor för lite medan Hägg i skåpet brevid hade två par för mycket, helt slumpmässigt. Efter lunch var det dags för formell utbildning i stridsförläggning och vi höll till bortom södra fält där vi lärde oss maskera vagnarna.
En kort måndag är en bra måndag.

På tisdagen rullade vi så äntligen ut, ut på Revingeslätten för att kriga. Vi började anfalla söderut förbi Krankesjön och neråt mot Veberöd. För att gruppcheferna skulle träna med bildförstärkaren höll vi på till 22, 23 snåret då vi gick in i förläggning. Tisdagen gick som planerat och alla överraskningar sparades till onsdagens övningar.

Tidigt under onsdagsmorgonen fick vi i uppgift att gå en patrullsträcka på ca. en mil med hela gruppen längst en på kartan utritad sträcka. Foxtrot Alpha lyckades tappa bort sin signalpistol men detta var ingenting jämfört med Golf vars ställförträdande gruppchef inte hade en aning om var vi befann oss och därför inte heller en aning om vart vi skulle. När vagnarna skulle börja rulla igen skickades alla förutom gruppcheferna och besättningen iväg för att leta efter signalpistolen medan vagnarna övade strid, det visar hur mycket nytta vi skyttesoldater gjorde under de två dagarna. Lyckligtvis hittade Berggren signalpistolen rätt fort och vi kunde återvända till vagnarna. När vi stod och väntade på att de skulle slutföra det pågående genomförandet kommer Kn. Stjernberg gåendes lika glad som vanligt. När Kn. Stjernberg är glad skrattar han vanligtvis ÅT någonting och givetvis säger han "Det blir en lång dag för Golf" varpå jag frågar om det är bandkrängning igen och det visar sig att även spännhjulet har åkt av, tråkigt!




Golf Alpha, vagnen som får bandkrängning lite oftare än alla andra!






Denna katastrof modellen mindre innebar att vi fick vara b-styrka under resten av dagen vilket betydde en sådär två genomföranden. Dagen avslutades med vård och för vår del en massa meck med vagnen.

Veckans sista dag kom ju som tidigare skrivet en dag tidigare än vanligt vilket innebar att humöret var på topp bland både värnpliktiga och befäl. På förmiddagen var det vård, meck och pill och på eftermiddagen plutonens timme och fys. Kvällen var början på en lång och efterlängtad helg.

SIB och Snö.

w 708 såg ut att bli en vanlig vecka på Alpha Quebec, d.v.s. strid fyra dagar och vård samt helgrutiner den sista men även om man inte alltid tror det så är moder natur mäktigare än våra befäl på något konstigt vänster.

Måndagen inleddes med fint väder, runt noll och solsken. Vi begav oss ut till Björka för att träna Strid i Bebyggelse. Besättningen var avsutten för att få förståelse för vår strid i bebyggelsen. Detta innebar att vi fick utöva grunder ytterligare en gång, känns som vi gjort det förr!
Ingne kvällstjänst på hela veckan vilket gjorde det hela ännu behagligare.

Under tisdagen började det bli lite kallare och snö lite smått, vi övade nu framryck längst gata med vagnar både uppsuttna och avsuttna. Rations till lunch är ingen höjdare men så länge det inte är fisk är det lungt.

Onsdagen började lite tidigare för oss grg-laddare som skulle hjälpa Kn. Folestam att hämta lite ammunition. På grund av snön verkade bussen bli sen men vi förlorade bara 20 minuter så det var lungt, tråkigt var vädret och maten, just de två sakerna vi själva inte kan påverka och inte får utvärdera men torskgryta och en satans massa snö är aldrig kul. Vi höll ändå humöret uppe och gjorde vårt bästa då vi under dagen tränade plutons anfall i bebyggelse.

Veckan var ganska händelsefattig och det hände inte mycket oplanerat fram till torsdagen då vi helt plötsligt inte kunde ta oss ut till Björka p.g.a. all snö. Det blev istället särskild tillsyn på automatkarbiner och kulsprutor följt av innebandy! Lagsport mellan grupperna på plutonen är väldigt kul och höjer stämmningen tyvärr finns majoriteten av de väldigt få som inte gillar lagsport i vår grupp.

Under hela fredagförmiddagen var vi på automatskjutbanan och sköt PEK med Kn. Stjernberg och Fk. Jönsson. Kaptenen ansåg efter några få skjutningar från 200-metersvallen att våra vapen behövde skjutas in så vi gick fram till 100-metersvallen och skulle skjuta in istället. Efter första skjutningen skulle vi fram och markera och en stor del av de tjugotal skyttarna börjar springa frammåt sammtidigt som jag hör kapten bakom mig "Nu ska vi se hur många som trillar i det lilla diket precis innan 50-metervallen, en.. två.. det här var ju kul.. tre", fruktansvärt kul kapten! Dock tror jag att Engström hoppade i med flit för han hoppade i alla större snödrivor han kunde hitta. Efter lunch hade vi plutonens timme och eftersom befälen hade fått i uppgift att släppa oss så tidigt som möjligt fick vi höger-vänster-om efter en snabb helgstädning. Även om vi släpptes strax innan två var jag inte hemma mycket tidigare än jag brukar vara p.g.a. all snö.

Syfte, Syftmina eller helt meningslöst?

w 707 innebar vår första battaljonsövning och eftersom befattningsutbildningen fortfarande pågår fick den namnet B0. Övningen var främst till för att testa udnerhållsbiten och man kan ju säga att det troligtvis itne gick som planerat eftersom de var sena hela tiden.

Veckan började med genomgång i filmsalen om storyn bakom CC07 (slutövningen) och hur alla batt-övningar var uppbyggda för att det hela skulle få en handling. Det hela bygger på ett krig mellan Nordland och Sydland där Helsingborg p.g.a. något enormt misstag har hamnat i Nordland men vi slipper iallafall vara på samma sida som Malmö. Efter genomgången av Victor Lima (Battaljonschefen) var det dags för oss att rulla fram vagnarna och bege oss ut på fältet. Första dagen tränade vi abra på att bygga förläggning och kamouflera vagnarna eftersom besättningen inte gjort detta tidigare. Vi blev färdiga rätt tidigt men fick sedan vänta rätt länge på veden och allt annat som tredje skule komma ut med men som dröjde.

Tisdagen började för min del väldigt tidigt, upp innan 5 för att ta mig in till regementet och sedan vidare till Helsingborgs tingsrätt för att vittna. Strax innan 16.00 befann jag mig på adjutantens kontor där jag blev tillsagd att vänta på logementet tills jag blev hämtad. Där blev jag väntandes i högst fem minuter innan Fk. Jönsson kom in och sa att Kn. Richard väntade i elvabilen utanför. Kn. Richard körde ut till Rävlieskogen där plutonen tränade anfall och skulle skjuta på oss, på radion hörde jag att vår vagn, Golf Alpha var inblandad men när plutonen närmade sig såg jag Quebec Lima 2 och Echo Alpha och kapten förklarade att QL2 spelade GA under genomförandet. När vi var färdiga där skulle vi ut och hämta b-styrkan och kapten frågade vilken grupp jag tillhörde, jag svarade att jag tillhörde GA och då sa kapten ungefär "Då har ajg en dålig nyhet, ni har fått bandkrängning". Jag blev avsläppt vid vagnen där besättningen var i full fart med att försöka få upp det drygt ett ton tunga bandet på hjulen igen. Tyvärr hann vi inte få vagnen i stridbart skick tillräckligt fort utan vi fick äta rations istälelt för ISO och missade kvällens mörkerövning.

Efter att ha suttit i vagnen medan alla andra övade för att vi inte skulle störa var det tillbaka till förläggningen, gå post, sitta eldvakt, upp, riva förläggningen, göra alla rutiner, stå post igen och ut igen för att öva. Under Onsdagen blev det återigen anfallsstrid med en del avsittningar. På kvällen körde vi ut till Klintan där vi skulle sova sista natten. Återigen var Underhållssoldaterna sena och jag och Berggren konstaterade snabbt att det var Malajernas nya befattningsnamn.

Eftersom vi var 14 pers i tältet var det tänkt att alla skulle slippa post och eldvakt en natt och onsdagen var min tur att vila så jag erbjöd mig att ta drygt en timme ute som infartspost innan listan började gälla klockan 21.00. Efter att ha sagt hej då till Svennerstad som hade permission och blivit avlöst av Eklund gick jag och la mig och trodde att jag skulle få sova hela natten men strax innan midnatt väcks jag av Hägg och då står ajg helt plötsligt med på listan för tredje nattne i rad. Då har tältlagschef Ekstrand ändrat listan utan att udnerrätta någon och självklart vilar han för andra natten i rad medans jag får gå alla tre nätter på rätt kassa tider och inte nog med det utan han har skrivit upp sig på tider innan listan börjat gälla då Zweygberg satt, jävligt schysst. Egentligen borde jag lagt mig igen för jag hade inte skrivit under att ajg skulle gå den tiden och itne blivit udnerrättad om det men man får ju ibland ta smällen så att dem som inte bryr sig om andra ska få sova lite extra.

Under torsdagen var det battaljonsanfall som gällde, det lät väldigt kul att anfalla med hela battaljonen men bristen på b-sida gjorde det hela rätt lamt. Efter lunch rengjorde vi vagnar och låste in vapen med mera. Under kvällen fortsatte besättningen med vagnarna medan vissa av oss rengjorde plutonsförådet och givetvis var det vård av personlig materiel för alla.

Fredagen var som fredagar brukar vara, vård och helgrutiner och hemfärd, mycket trevligt.

Alpha Quebec

Första och bästa pluton på Pansarskyttekompaniet på Revinge är Alpha Quebec och består av:

Echo Alpha:

Krp. Jeff Persson - Vagnchef
Jonsson - Förare
Larsson - Skytt

Krp. Andreas Dicksson - Gruppchef
Krp. Oscar Åkesson - Ställföreträdande gruppchef
Marcus Nilsson - Kulspruteskytt
Kim Åström - Kulspruteskytt
Alen Ibrakovic´ - Granatgevärsskytt
Gustav Eklund - Granatgevärsladdare


Foxtrot Alpha:

Lt. Erik Hopkins - Vagnchef samt Plutonschef
Krp. Nilsson - Reservvagnchef
Magnus Fransson - Förare
Krp. Andersson - Skytt

Krp. Dan Olsson Persson - Gruppchef
Krp. Henrik Svennerstad - Ställförträdande gruppchef
Christopher Rohman - Ksp-skytt
Christian Zweygberg - Ksp-skytt
Simon Dahlgren - Grg-skytt
Christian Jönsson - Grg-laddare


Golf Alpha:

Krp. Fredrik Nord - Vagnchef samt ställförträdande plutonschef
Marcus Schjånberg - Förare
Henrik Johansson - Skytt

Krp. John Hägg - Gruppchef
Krp. Magnus Ekstrand - Ställföreträdande gruppchef
Robin Oscarsson - Ksp-skytt
Kristian Berggren - Ksp-skytt
Christoffer Engström - Grg-skytt
Boris Damljanovic´ - Grg-laddare

Det gäller att ha en bra stridsparskamrat!

"- Fan mitt ben håller på att somna.
- Hela du håller på att somna."
- Engström har fått för sig att börja reta mig.

"- Ibland går jag och skjuter.
- Ibland flyger du och skjuter."
- Engström kommenterar Ekstrands insatser på Björka.

"Vit UNICEF-vagn klockan tre!"
- Engström rapporterar i radion, lite tråkigt bara att UNICEF skaffat 90c vagnar och börjat medverka i våra bataljonsövningar.

Utvärdera dig själv

Veckan innan första bataljonsövningen borde gå rätt mycket i förberedelsernas spår, men inte på Pansarskytteavdelningen vi hade istället strid fyra dagar.

På måndagen övade vi Försvar av taget anfallsmål, FATAM eftersom vi tydligt visade i Kosta att det behövdes. Kaptenerna Richard och Folestam hade befälet vilket gjorde att vi inte hann med så många genomföranden i brist på befäl. Veckans bästa nyhet var att alla middagar utspisades i matsalen vilket gjorde dagarna kortare och iso-maten till en mindre del av vår vecka.

På tisdagen var det återigen dags att öva med vagnar och denna veckan var våra vagnar på Revinge och Bravo samt Charlie vagnarna på Ravlunda vilket gjorde att det fick agera b-styrka åt oss. Vi växlade mellan två stationer så det blev itne särskilt många genomföranden under tisdagen heller.

Och veckan fortsatte med strid tillsammans med vagnarna men nu bytte vi terräng, under onsdagen övade vi bland annat vid Rävlieskogen och Kvinnevad, under dagens sista övning fick vi anfalla på tropp, d.v.s. med två vagnar. Inte särskilt många genomföranden denna dagen heller.

Veckans sista stridsdag skilde sig en del från de tidigare dagarna, vi hade inte vagnarna med oss, vi hade väldigt lite ammo och vi skulle bara genomföra en gång per grupp. Vi var tredje grupp ut och hade därför ne hel del tid att planera anfallet, Engström kom på en idé som vi tyckte verkade bra och bestämmde oss för att följa den planen. Vi fick med oss en understödsgrupp på två ksp-skyttar och en ställföreträdare och tanken var att lämna den på lagom avstånd från anfallsmålet för att vi skulle kunna göra en omfattning och få till ett gemensamt eldöppnande genom att de fick en tid då de skulle börja skjuta. Varje gång de hörde en handgranat skulle deras skjutgräns flyttas för att de inte skulle skjuta ner oss. Allting gick mer eller mindre som räknat och b-styrkan blev ordentligt överraskad då de blev påskjutna både i front och från flanken sammtidigt, det tog ett tag innan dem fattade att vi stod precis brevid dem. När vi sedan återvände till utgångsläget och gruppcheferna tog åt sig äran för Engströms plan kommer Kn. Eriksson fram och säger något i stil med "Trevlig blogg du har", after that everything went black. Så nu måste man vara politiskt korrekt här också, försvarsmakten kostar för mycket pengar! I HELVETE HELLER! Ge försvarsmakten mer pengar så vi kan skjuta mer och få en riktigt fin SIB-bana på Revinge, se även till att Sverige har EU-beredskapen åtminstonde var tredje år och väck till liv alla vackra pansarregementen här nere i Skåne. Den som fixar det kan få en kram, minst.

Torsdags-striderna bröts vid 14-tiden och vi gick tillbaka till regementet för särskild tillsyn, följt av inlåsning av vapen och höger-vänster-om.

Veckan avslutades på ett riktigt bra sätt, fredagen var med stor sannolikhet den lökigaste dagen vi haft i lumpen. Förmiddagen gick åt att märka upp all materiel i rätt plutonsfärg och fixa massa smågrejer som tvättbyte och diverse annat. Precis innan luch fikade vi för att avsluta Pansarskytteavdelningen och gå in i plutoner på riktigt. Veckans sista eftermiddag fördrevs som vanligt med städning och utvärdering av veckan, sen var det hem och vila inför B0!