Bland kulsprutor och granatgevär

Under våren ska vi skyttesoldater bekanta oss med vårt stridsutrymme som är överfullt med vapen, ammunition, mat, kläder och soldater. Denna relation inleddes på alvar i Ravlunda vecka 11 dit DCCXII Pansarskyttekompaniet åkte för att skjuta skarpt, få bättre förbandsanda och träna på att spöa motståndare.

Måndagen blev en transport och inkvarteringsdag men vi hann även emd en liten övning som leddes av Kn. Brant. Den var mest till för att vi skulle få skjuta skarp vagnstrid innan de riktiga övnignarna började då vi abra hade skjutit löst från vagn tidigare. Efter middagen skulle vi flytta in våra grejer men de två rummen som var avsedd för Golf Alfa var låsta så vi fick dela upp oss på diverse golv och på de tre lediga sängarna som fanns i huset.

Under tisdagen var det då dags för stationsystemet att börja och för Alfa Quebec med Quebec Lima 1 och 2 innebar det Kn. Walqvist station, det var den stationen som skulle innebära SIB men där fanns ett hus och då var det bara en omgång som fick genomsöka det och vi fick inte ens skjuta på huset eller ut från det. Inget grantgevär denna gången vilket gjorde det hela mycket lättare för oss i grg-omgångarna. På kvällen var det film och lök så som sig bör.

Andra dagens station var för vår del Kn. Stjernbergs station och den följdes av nattskjutningar.
Stationen innehöll dubbel avsittning och grg-skjutning med övningsvapen 5, d.v.s. 20 mm projektiler som knappt smäller. Till skillnad från ungefär allt annat vi någonsin gjort så fick man nu avväga vilka mål man skulle skjuta på med granatgeväret eftersom avstånden varierade och vagnen stod en bit bort och plockade vissa mål. Det blev rätt mycket lökande då varje genomförande tog rätt lång tid så i pauserna hade vi sagostund med Lt. Hansson. Fram tills dess var alla helt övertygade om att Lt. Stenberg var världens tuffaste men nu är det rätt jävla jämnt, och det bästa utav allt är att både två är Helsingborgare! Kvällstjänsten innebar mörkerskjutningar vilket var fruktansvärt kul att titta på men dessvärre kan jag inte ladda upp några bilder från kvällen utan ni får vänta tills allt funkar som det ska! Jag måste säga att det är svårare än man tror att skjuta i mörker fast laddar man upp med få spårljus så är det ingen som ser hur fel man skjuter.

Sista krigsdagen tillbringade första pluton på Lt. Larssons station. Nu var det fullskarp grg-ammo och läge att bränna allt finkalibrigt som var kvar. Efter dagens första genomförande som gjordes av Golf Alfa fick vi reda på att vi var tvungna att byta band så vi skulle skynda oss att genomföra efter luch för att sedan bege oss till plåten för att vårda vapen och byta band. Men först var det dags för vårt andra genomförande, ett som vi sent ska glömma. Efter en enorm förbättring gentemot det första gjorde vi uppsittning och då Oscarsson som sista man klev in i vagnen märkte vi att rök hade börjat utvecklas i stridsutrymmet. Jag och Engström såg snabbtfrån våra stolar längst inne i vagnen att det var Oscarssons extra-pip-väska som brann. Han hade skjutit 300 skott, bytt pipa och stoppat ner den glödheta i väskan vilket gjorde att hela väskan fattade eld efter en stund. Ett heroiskt släckningsarbete påbörjades genast och det hela slutade med att vi fick kasta väskan på marken då vi tydligen inte var utbildade brandmänn, kanske var det denna situation som fick befälen att ge oss extra kamrat-släcknings-utbildning två veckor senare. Både vi och befälen fick sig ett gott skratt och återigen måste jag beklaga mig över att jag inte kan ladda upp bilder på den brännskadade matrielen.
till vården hade vi med oss samtliga ksp-58 på plutonen, en del extra pansarskott och började vårda vid 12, de andra anslöt vid 15-16 och allt var färdigt vid 22 tiden. Reslutatet var ruskigt rena vapen och en satans trött pluton. När jag fick tillbaka mitt vapen efter vården gick det inte att sätta ihop det, pistonghuvudet gick inte in i gaskammaren så jag fick tillkalla experthjälp då även Åkesson stod maktlös. Lt. Persson tittade på vapnet och filade lite på pistonghuvudet och sa att han inte trodde att det skulle hjälpa men att jag skulle prova skjuta med det under den kommande veckan, och jag skulle få kämpa med det problemet länge till.

Fredagen var inte mycket mer än packa ihop, åka tillbaka, städa och höger vänster om. Framför oss en skön helg, bakom oss en väldigt kul skjutvecka.