Bland kulsprutor och granatgevär

Under våren ska vi skyttesoldater bekanta oss med vårt stridsutrymme som är överfullt med vapen, ammunition, mat, kläder och soldater. Denna relation inleddes på alvar i Ravlunda vecka 11 dit DCCXII Pansarskyttekompaniet åkte för att skjuta skarpt, få bättre förbandsanda och träna på att spöa motståndare.

Måndagen blev en transport och inkvarteringsdag men vi hann även emd en liten övning som leddes av Kn. Brant. Den var mest till för att vi skulle få skjuta skarp vagnstrid innan de riktiga övnignarna började då vi abra hade skjutit löst från vagn tidigare. Efter middagen skulle vi flytta in våra grejer men de två rummen som var avsedd för Golf Alfa var låsta så vi fick dela upp oss på diverse golv och på de tre lediga sängarna som fanns i huset.

Under tisdagen var det då dags för stationsystemet att börja och för Alfa Quebec med Quebec Lima 1 och 2 innebar det Kn. Walqvist station, det var den stationen som skulle innebära SIB men där fanns ett hus och då var det bara en omgång som fick genomsöka det och vi fick inte ens skjuta på huset eller ut från det. Inget grantgevär denna gången vilket gjorde det hela mycket lättare för oss i grg-omgångarna. På kvällen var det film och lök så som sig bör.

Andra dagens station var för vår del Kn. Stjernbergs station och den följdes av nattskjutningar.
Stationen innehöll dubbel avsittning och grg-skjutning med övningsvapen 5, d.v.s. 20 mm projektiler som knappt smäller. Till skillnad från ungefär allt annat vi någonsin gjort så fick man nu avväga vilka mål man skulle skjuta på med granatgeväret eftersom avstånden varierade och vagnen stod en bit bort och plockade vissa mål. Det blev rätt mycket lökande då varje genomförande tog rätt lång tid så i pauserna hade vi sagostund med Lt. Hansson. Fram tills dess var alla helt övertygade om att Lt. Stenberg var världens tuffaste men nu är det rätt jävla jämnt, och det bästa utav allt är att både två är Helsingborgare! Kvällstjänsten innebar mörkerskjutningar vilket var fruktansvärt kul att titta på men dessvärre kan jag inte ladda upp några bilder från kvällen utan ni får vänta tills allt funkar som det ska! Jag måste säga att det är svårare än man tror att skjuta i mörker fast laddar man upp med få spårljus så är det ingen som ser hur fel man skjuter.

Sista krigsdagen tillbringade första pluton på Lt. Larssons station. Nu var det fullskarp grg-ammo och läge att bränna allt finkalibrigt som var kvar. Efter dagens första genomförande som gjordes av Golf Alfa fick vi reda på att vi var tvungna att byta band så vi skulle skynda oss att genomföra efter luch för att sedan bege oss till plåten för att vårda vapen och byta band. Men först var det dags för vårt andra genomförande, ett som vi sent ska glömma. Efter en enorm förbättring gentemot det första gjorde vi uppsittning och då Oscarsson som sista man klev in i vagnen märkte vi att rök hade börjat utvecklas i stridsutrymmet. Jag och Engström såg snabbtfrån våra stolar längst inne i vagnen att det var Oscarssons extra-pip-väska som brann. Han hade skjutit 300 skott, bytt pipa och stoppat ner den glödheta i väskan vilket gjorde att hela väskan fattade eld efter en stund. Ett heroiskt släckningsarbete påbörjades genast och det hela slutade med att vi fick kasta väskan på marken då vi tydligen inte var utbildade brandmänn, kanske var det denna situation som fick befälen att ge oss extra kamrat-släcknings-utbildning två veckor senare. Både vi och befälen fick sig ett gott skratt och återigen måste jag beklaga mig över att jag inte kan ladda upp bilder på den brännskadade matrielen.
till vården hade vi med oss samtliga ksp-58 på plutonen, en del extra pansarskott och började vårda vid 12, de andra anslöt vid 15-16 och allt var färdigt vid 22 tiden. Reslutatet var ruskigt rena vapen och en satans trött pluton. När jag fick tillbaka mitt vapen efter vården gick det inte att sätta ihop det, pistonghuvudet gick inte in i gaskammaren så jag fick tillkalla experthjälp då även Åkesson stod maktlös. Lt. Persson tittade på vapnet och filade lite på pistonghuvudet och sa att han inte trodde att det skulle hjälpa men att jag skulle prova skjuta med det under den kommande veckan, och jag skulle få kämpa med det problemet länge till.

Fredagen var inte mycket mer än packa ihop, åka tillbaka, städa och höger vänster om. Framför oss en skön helg, bakom oss en väldigt kul skjutvecka.

Signalist, Javisst!

En vecka som för vissa delar av plutonen var precis som befälen beskriver utlandstjänsten, löka med stil kombinerat med fullskarpa lägen. Nästan ingen kvällstjänst och en hel del oväntade moment.





Under måndagen genomförde vi ett kompanianfall mot spaningsplutonen och vann förkrossande enkelt får man nästan säga. Förmiddagen var väldigt typisk för värnplikten, skynda dig för att kunna vänta i timmar utan att ha någonting att göra. Vi skulle vara färdiga klockan nio borta vid Gravljunga för att börja anfalla men det hela började ungefär vid 11 tiden då vi hade suittit i två timmar och fyllt upp vars fyra magasin, åtta för mig som fick fylla upp Åkessons också eftersom han inte hann. Dagen tillbringade jag i Echo vagnen p.g.a. deras höga sjukfrånvaro men det slutade med att jag fick sitta längst in hela dagen, d.v.s. ungefär lika kul som att vara sjuk på logementet eller bryta bägge benen.

Under tisdagen vårdade besättningen, KSP-skyttarna var iväg på KSP-58 utbildning och gruppcheferna hade någon form av utflykt medan vi i granatgevärsomgångarna fick utbildning på radio 180, även känt som sambandstjänst. Förmiddagen tillbringade vi därför med Bravoplutonens gruppchefer och grg-omgångar i lektionssal 3 för att efter luch gå en form av orienteringsrunda med radio för att på så sätt öva rapportering och få lite motion, vi kan ju inte bara sitta och bli tjocka.

Under onsdagsförmiddagen hade vi servicetjänst med granatgevären då vi vårdade lite, inventerade väska ett och utbildade gruppcheferna på att ladda. Vi hann även med en laddartävling där laddaren Golf (undertecknad) vann på 8 skott på en minut tätt följt av laddaren Echo på 7 och borta i horisonten bakom oss syntes laddaren Foxtrot på 4 skott.

Efter lunch hade vi fys, jag och Engström passade på att gymma eftersom vi verkligen behöver det, Jönsson sprang och övriga grg-soldater lyste med sin frånvaro. Efter fysen gick vi ner till motorområdet för att hjälpa skyttarna och laddarna städa stridsutrymmet i vagnen.

Sierra Lima 2, Ställförträdande kompanichef på Sierra Lima. Detta var den vagn som sköt skarpt för oss Pansarskyttesoldater för att vi skulle få känna trycket. Det smäller en del kan jag avslöja.

Tidigare hade vi hört att vi under torsdagen skulle åka till Ravlunda för att titta på när Stridsvagn sköt skarpt och att en del pansarskott skulle skjutas av befälen. Utrustning för dagen var dock full stridsutrustning för hela plutonen vilket fick oss att undra lite, dessutom lastades plutonens sammtliga granatgevär upp på bussen. Det visade sig att även vi skulle skjuta skarpt vilket jag inte såg som en direkt dålig överraskning. Jag fick skjuta en Spårljuspansarspränggranat som ungefär är lika invecklad som den låter. För att få skjuta dem var man tvungen att sätta två 20 mm övningsprojektiler först för att befälen var säkra på att man kunde träffa och inte missade så pass dyr ammunition. Efteråt fick jag höra att mina tre granater var bra samlade men att de låg något högt. Engström fick skjuta en spränggranat och mot sin vilja fick han i uppgift att skjuta en direktbrisad istället för en luftbrisad då det första är lättare såg Engström inte det som en utmaning. Vi var det sista stridsparet som sköt vilket gjorde att vi efteråt kudne gå fram och se vad granaterna gjorde på målet för att sedan förflytta oss några hundra meter norrut och se på stridsvagn. När vi kom tillbaka till regementet väntade lite vård men vi möttes av en vacker vårkväll som fick en att vara glad trots den oplanerade kvällstjänsten.

Jag med en Spåljuspansarspränggranat. Det var en sådan jag några timmar senare skickade in i ett pansarplank som planerat.

Sista dagen vecka 10 sköt vi lite instinktivt med Kn. Stjernberg innan lunch och efter luch var det som vanligt plutonens timme, fys och vård. Aldrig för har en vecka som gått så fort kännts så lång men snart är det dags för en till och det är inte helt fel.

Deja vu, eller dålig vård?

En kort vecka brukar oftast vara lung och skön men just w 709 var det dags för oss att sova i vagnen för första gången, men vi ska ju lära oss det också så varför inte?




Eftersom befälen hade någon form av möte på måndag förmiddag så ledde AQ2, d.v.s. Krp Nord fys och inventering för plutonen. Vi började med att springa fem kilometer och utjämnade sedan persedlar. Av en ren slump hade jag två par strumpor för lite medan Hägg i skåpet brevid hade två par för mycket, helt slumpmässigt. Efter lunch var det dags för formell utbildning i stridsförläggning och vi höll till bortom södra fält där vi lärde oss maskera vagnarna.
En kort måndag är en bra måndag.

På tisdagen rullade vi så äntligen ut, ut på Revingeslätten för att kriga. Vi började anfalla söderut förbi Krankesjön och neråt mot Veberöd. För att gruppcheferna skulle träna med bildförstärkaren höll vi på till 22, 23 snåret då vi gick in i förläggning. Tisdagen gick som planerat och alla överraskningar sparades till onsdagens övningar.

Tidigt under onsdagsmorgonen fick vi i uppgift att gå en patrullsträcka på ca. en mil med hela gruppen längst en på kartan utritad sträcka. Foxtrot Alpha lyckades tappa bort sin signalpistol men detta var ingenting jämfört med Golf vars ställförträdande gruppchef inte hade en aning om var vi befann oss och därför inte heller en aning om vart vi skulle. När vagnarna skulle börja rulla igen skickades alla förutom gruppcheferna och besättningen iväg för att leta efter signalpistolen medan vagnarna övade strid, det visar hur mycket nytta vi skyttesoldater gjorde under de två dagarna. Lyckligtvis hittade Berggren signalpistolen rätt fort och vi kunde återvända till vagnarna. När vi stod och väntade på att de skulle slutföra det pågående genomförandet kommer Kn. Stjernberg gåendes lika glad som vanligt. När Kn. Stjernberg är glad skrattar han vanligtvis ÅT någonting och givetvis säger han "Det blir en lång dag för Golf" varpå jag frågar om det är bandkrängning igen och det visar sig att även spännhjulet har åkt av, tråkigt!




Golf Alpha, vagnen som får bandkrängning lite oftare än alla andra!






Denna katastrof modellen mindre innebar att vi fick vara b-styrka under resten av dagen vilket betydde en sådär två genomföranden. Dagen avslutades med vård och för vår del en massa meck med vagnen.

Veckans sista dag kom ju som tidigare skrivet en dag tidigare än vanligt vilket innebar att humöret var på topp bland både värnpliktiga och befäl. På förmiddagen var det vård, meck och pill och på eftermiddagen plutonens timme och fys. Kvällen var början på en lång och efterlängtad helg.

SIB och Snö.

w 708 såg ut att bli en vanlig vecka på Alpha Quebec, d.v.s. strid fyra dagar och vård samt helgrutiner den sista men även om man inte alltid tror det så är moder natur mäktigare än våra befäl på något konstigt vänster.

Måndagen inleddes med fint väder, runt noll och solsken. Vi begav oss ut till Björka för att träna Strid i Bebyggelse. Besättningen var avsutten för att få förståelse för vår strid i bebyggelsen. Detta innebar att vi fick utöva grunder ytterligare en gång, känns som vi gjort det förr!
Ingne kvällstjänst på hela veckan vilket gjorde det hela ännu behagligare.

Under tisdagen började det bli lite kallare och snö lite smått, vi övade nu framryck längst gata med vagnar både uppsuttna och avsuttna. Rations till lunch är ingen höjdare men så länge det inte är fisk är det lungt.

Onsdagen började lite tidigare för oss grg-laddare som skulle hjälpa Kn. Folestam att hämta lite ammunition. På grund av snön verkade bussen bli sen men vi förlorade bara 20 minuter så det var lungt, tråkigt var vädret och maten, just de två sakerna vi själva inte kan påverka och inte får utvärdera men torskgryta och en satans massa snö är aldrig kul. Vi höll ändå humöret uppe och gjorde vårt bästa då vi under dagen tränade plutons anfall i bebyggelse.

Veckan var ganska händelsefattig och det hände inte mycket oplanerat fram till torsdagen då vi helt plötsligt inte kunde ta oss ut till Björka p.g.a. all snö. Det blev istället särskild tillsyn på automatkarbiner och kulsprutor följt av innebandy! Lagsport mellan grupperna på plutonen är väldigt kul och höjer stämmningen tyvärr finns majoriteten av de väldigt få som inte gillar lagsport i vår grupp.

Under hela fredagförmiddagen var vi på automatskjutbanan och sköt PEK med Kn. Stjernberg och Fk. Jönsson. Kaptenen ansåg efter några få skjutningar från 200-metersvallen att våra vapen behövde skjutas in så vi gick fram till 100-metersvallen och skulle skjuta in istället. Efter första skjutningen skulle vi fram och markera och en stor del av de tjugotal skyttarna börjar springa frammåt sammtidigt som jag hör kapten bakom mig "Nu ska vi se hur många som trillar i det lilla diket precis innan 50-metervallen, en.. två.. det här var ju kul.. tre", fruktansvärt kul kapten! Dock tror jag att Engström hoppade i med flit för han hoppade i alla större snödrivor han kunde hitta. Efter lunch hade vi plutonens timme och eftersom befälen hade fått i uppgift att släppa oss så tidigt som möjligt fick vi höger-vänster-om efter en snabb helgstädning. Även om vi släpptes strax innan två var jag inte hemma mycket tidigare än jag brukar vara p.g.a. all snö.

Syfte, Syftmina eller helt meningslöst?

w 707 innebar vår första battaljonsövning och eftersom befattningsutbildningen fortfarande pågår fick den namnet B0. Övningen var främst till för att testa udnerhållsbiten och man kan ju säga att det troligtvis itne gick som planerat eftersom de var sena hela tiden.

Veckan började med genomgång i filmsalen om storyn bakom CC07 (slutövningen) och hur alla batt-övningar var uppbyggda för att det hela skulle få en handling. Det hela bygger på ett krig mellan Nordland och Sydland där Helsingborg p.g.a. något enormt misstag har hamnat i Nordland men vi slipper iallafall vara på samma sida som Malmö. Efter genomgången av Victor Lima (Battaljonschefen) var det dags för oss att rulla fram vagnarna och bege oss ut på fältet. Första dagen tränade vi abra på att bygga förläggning och kamouflera vagnarna eftersom besättningen inte gjort detta tidigare. Vi blev färdiga rätt tidigt men fick sedan vänta rätt länge på veden och allt annat som tredje skule komma ut med men som dröjde.

Tisdagen började för min del väldigt tidigt, upp innan 5 för att ta mig in till regementet och sedan vidare till Helsingborgs tingsrätt för att vittna. Strax innan 16.00 befann jag mig på adjutantens kontor där jag blev tillsagd att vänta på logementet tills jag blev hämtad. Där blev jag väntandes i högst fem minuter innan Fk. Jönsson kom in och sa att Kn. Richard väntade i elvabilen utanför. Kn. Richard körde ut till Rävlieskogen där plutonen tränade anfall och skulle skjuta på oss, på radion hörde jag att vår vagn, Golf Alpha var inblandad men när plutonen närmade sig såg jag Quebec Lima 2 och Echo Alpha och kapten förklarade att QL2 spelade GA under genomförandet. När vi var färdiga där skulle vi ut och hämta b-styrkan och kapten frågade vilken grupp jag tillhörde, jag svarade att jag tillhörde GA och då sa kapten ungefär "Då har ajg en dålig nyhet, ni har fått bandkrängning". Jag blev avsläppt vid vagnen där besättningen var i full fart med att försöka få upp det drygt ett ton tunga bandet på hjulen igen. Tyvärr hann vi inte få vagnen i stridbart skick tillräckligt fort utan vi fick äta rations istälelt för ISO och missade kvällens mörkerövning.

Efter att ha suttit i vagnen medan alla andra övade för att vi inte skulle störa var det tillbaka till förläggningen, gå post, sitta eldvakt, upp, riva förläggningen, göra alla rutiner, stå post igen och ut igen för att öva. Under Onsdagen blev det återigen anfallsstrid med en del avsittningar. På kvällen körde vi ut till Klintan där vi skulle sova sista natten. Återigen var Underhållssoldaterna sena och jag och Berggren konstaterade snabbt att det var Malajernas nya befattningsnamn.

Eftersom vi var 14 pers i tältet var det tänkt att alla skulle slippa post och eldvakt en natt och onsdagen var min tur att vila så jag erbjöd mig att ta drygt en timme ute som infartspost innan listan började gälla klockan 21.00. Efter att ha sagt hej då till Svennerstad som hade permission och blivit avlöst av Eklund gick jag och la mig och trodde att jag skulle få sova hela natten men strax innan midnatt väcks jag av Hägg och då står ajg helt plötsligt med på listan för tredje nattne i rad. Då har tältlagschef Ekstrand ändrat listan utan att udnerrätta någon och självklart vilar han för andra natten i rad medans jag får gå alla tre nätter på rätt kassa tider och inte nog med det utan han har skrivit upp sig på tider innan listan börjat gälla då Zweygberg satt, jävligt schysst. Egentligen borde jag lagt mig igen för jag hade inte skrivit under att ajg skulle gå den tiden och itne blivit udnerrättad om det men man får ju ibland ta smällen så att dem som inte bryr sig om andra ska få sova lite extra.

Under torsdagen var det battaljonsanfall som gällde, det lät väldigt kul att anfalla med hela battaljonen men bristen på b-sida gjorde det hela rätt lamt. Efter lunch rengjorde vi vagnar och låste in vapen med mera. Under kvällen fortsatte besättningen med vagnarna medan vissa av oss rengjorde plutonsförådet och givetvis var det vård av personlig materiel för alla.

Fredagen var som fredagar brukar vara, vård och helgrutiner och hemfärd, mycket trevligt.