Insats och Försvar

Eftersom jag är med i senaste nummret av Insats och Försvar så måste jag ju länka.

http://www.mil.se/article.php?id=15234

Där går ni in och klickar in er på nummer 6 år 2006 och tittar på sidan 28 och efter den första chocken så föreslår jag att ni läser artikeln.

PS. Jag måste dementera namnet dem kallar mig för i artikeln, jag heter Boris Damljanovic´ och inget annat!

Full fart frammåt - Ekan bakåt!

Sista veckan innan jullovet och en kort sådan, bara två och en halv dag. En massa vård och fys fanns på schemat.

Måndagen ängnade vi åt att vårda våra vapen och personlig matriel. Våra vapen visiterades innan middagen och låstes in för att vi skulle kunna vårda personlig materiel fram till strax efter middagen, de andra plutonerna fick vårda som kvällstjänst. Men kvällstjänsten innebar något mycket viktigare, nämligen regementsmästerskapen i innebandy! 67e kompaniet mönstrade bara spelare från 6e kompaniet, d.v.s. Pansarskyttekompaniet - det bästa kompaniet. I första matchen mötte Wemmenhögs (4e) Bara (1a) och vann med hyfsat klara 13 - 0. I andra matchen var det äntligen dags för publikfavoriten att spela. Läktarljudet förvandlades från fjärde kompaniets småtjatter till högljudda hejarramsor för att lyfta fram hjältarna från Färs kompani.
De stackars kockarna från Skytts kompani stod för motståndet. Kökspersonalen tog på något konstigt sätt ledningen i matchen men krigarna lyckades kvittera innan halvtidspausen. Även i andra halvleken inledde truppserviceförrådets blivande personal bäst med att göra 2-1 väldigt tidigt. Men som de krigare pansarskyttespelarna är så gjorde de fem raka mål och säkrade den komfortabla 6-2 segern.

I den följande matchen ställdes Färs krigare inför eldprovet, bevakningssoldaterna! Krigarnas legendariske tränare Korpral (enligt läktaren General) Ronny Ottosson gjorde det taktiska genidraget att under denna matchen vila hela första kedjan och istället låta fjärde kedjan spela större delen av matchen. Ottossons taktik verkade fungera riktigt bra och matchen vanns med 8-0. Fjärde matchen spelades mellan tredje och fjärde kompaniet och efter att man sett sjätte spela så visste man att detta var matchen om silvermedaljen. Kockarna inledde bäst men efter att målvakten, Korpral Gustavssons (från Helsingborg) axel gått ur led vid ställningen 3-2 kunde artilleriet vända matchen och vinna med 4-3.

De tidigare resultaten innebar att de två sista matcherna blev direkt avgörande trots att det var en "alla möter alla"-turnering. Sista omgången inleddes med bronsmatchen mellans Skytts kökspersonal och Baras "insats-soldater". Att kockarna skulle köra över väktarna var det ingen som tvivlade på, den stora överraskningen var väll att Bara-kompaniet skulle göra sitt första mål i en match som slutade 11-1 till kockarna. Tvättbytets framtid gick alltså ur turneringen på en tredje plats med tre poäng och 16-11 i målskillnad. Sämmre gick det för Bara som inte fick några poäng och en målskillnad på 1-32.

Efter detta var det bara en match kvar, den efterlängtade finalen mellans Färs krigare och Wemmenhögs åskådare. Återigen förvandlade Färs hejarklack läktaren till något mer än en fikaplats. Alla som hade hoppats på en spännande final blev minst sagt besvikna, Färs drog snabbt iväg till 4-0 för att sedan bara leka lite fram till slutsignalen som gick vid ställningen 6-2.
Och så gick det till när Färs krigare tog hem turneringssegern på maximala 9 poäng och en målskillnad på 20-4. Och att vi var dem som slog bevakning med mist marginal visar bara på att vi är ödmjuka mästare, vilket mästare ska vara.

På tisdagen var det återigen tillbaka till tjänst som denna dag bjöd på Krav maga och orientering. Hela kompaniet befann sig i segeryra och alla gick och väntade på jullovet vilket gjorde att allt annat som hände bara försvann.

Onsdagen som var veckans sista dag och dessutom avslutades vid 11 tiden var lugn. Vi började med plutonens timme där vi fick i uppgift att utvärdera våra grupper under lovet vilket ska bli kul. Detta följdes upp med korpralsutnänmningar och bataljonsupställning. Nu är det i alla fall jullov och jag är nöjd.

Engströms genvägar.

Tjugonde veckan inom det svenska försvaret och sista hela veckan innan jul, även den veckan då vi äntligen började sammarbeta med vagnarna.

Måndag morgon marscherade vi bort till 90-garaget och fick en ful-utbildning på vagnarna av besättningen, vi lärde oss öppna dörrar och luckor samt att utrymma vagnen ifall det skulle börja brinna. Denna övningen var nästan kul. Efter luch skulle vi träna av och uppsittning, detta var verkligen inte kul. Vi skyttesoldater sprang in och ut i ungefär tre timmar medans besättningen tittade på, och dem stod i regnet så det var inte särskilt kul heller.

Tisdagen innebar vagnar och ut och köra mycket mer, och åka uppluckade en massa. Vi tränade tillämpade avsittningar, backande, obeservation och en massa annat. Kvällstjänsten som var vår första på flera veckor innefattade övningar i mörker och skåpsvisitation eftersom Kjälls comtacts(?) hade försvunnit under natten. Hörselkåporna återfanns inte men vi fick en chans att städa våra skåp kvällen innan vi flyttade.

Onsdagen började som alla andra dagar denna veckan med att vi gick bort till 90-garaget för att sätta oss i vagnarna för att köra ut och öva avsittnignar ungefär. Fram tills nu hade vår besättning bestått av Nilsson - Kronberg - Fransson men nu skulle vi plötsligt byta till Nord - Johansson - Schjönberg(?), och Nord blev utsedd till ställföreträdande plutonschef eftersom den tilltänkte stäffen inte kunde komma loss från I19 före sommaren, detta borde ju egentligen betyda att Nord får skriva under våra permisionsansökningar när Lt. Hopkins inte är på regementet. Övningarna gick bra för vår del, tyvärr fick dagen ett väldigt tråkigt slut då Kronberg vår stridsutter bröt fyra fingrar i vänster hand då han fick luckan över handen.
Kvällstjänst även på onsdagen men i alla fall en lung sådan. Vi skulle flytta ihop med våra vagnsbesättningar och vi i Golf Alfa fick logement 118. Vi lärde oss även tejpa fötterna inför torsdagen.

Torsdagen innebar äntligen förändring, men var det verkligen bra? Vi skulle inte vara med besättningarna men vi skulle ut och vandra hela dagen. Marschträning är verkligen inte kul. Vi gick ungefär 20 kilometer och vår grupp som började som sista grupp eftersom Lt. Larsson skulle gå med oss i början lyckades ta sig förbi de andra två grupperna i plutonen på något konstigt sätt och komma fram långt före dem, det var bara Golf Bravo som var före oss, Golf grupperna verkar vara bra på marsch. Kvällstjänsten var vård av personlig amteriel och städning av skåpen, efter att abra ha haft en kvällstjänst på tre veckor kändes det lite overkill med tre på en vecka och två på två dagar nästa vecka, sånnt gillar vi inte.

Fredagen var som fredagar brukar vara, överflödig. Dagen påbörjades med stationsövningar i gympasalen, s.k. fys och avslutades med fredagsrutiner eftersom vi slutade 11.30. Det kändes som det fanns ovanligt lite att göra vid fredagsstädningen och man blev ju knappt stressade, kanske för att vi inte har någon städfacist i vårt nya rum?

Nästa vecka väntar vård och städning följt av jullov, jag längtar fruktansvärt mycke till lovet!

Citat #3

"Vu kan tre svenska ord - fucking, jävla, idiot."
- Erik Dahlgren, svenska ord var det ja.

"Dem är mattanter, det krävs faktist en två-veckorskurs för det."
- Simon Dahlgren

"Det är inte manligt, riktiga män spelar med skarpa skott, dem kallar det Bosnien."
- Berggren om paintball.

"Du var väldigt bra som medvetslös"
- Kn. Eriksson tar fram mina bra sidor.

"Här är faktist en grässtrå här.. och en tuva här."
- Kn. Eriksson om Berggrens skydd under en övning.

"Min fru var helt förkrossad, "kan du inte komma hit och kela?" - håll käften jag ska ha lektion"
- Kn. Eriksson om hur det går till där hemma när han förbereder sina teorilektioner.

"Jag tror inte att skogsmulle hade blivit så ledsen"
- Kn. Eriksson om att skjuta paintball i skogen.

"Försvarsmakten är jättebra om man bortser från alla värnpliktiga"
- Kn. Eriksson

"Tog det lång tid att lära dig stava till det?"
- Kn. Stjernberg om mitt efternamn.

"Det är bättre att heta något enkelt som typ Bill"
- Kn. Stjernberg strikes again.

Jag visiterar...

Vecka 49 var egentligen en reservtidsvecka, men vi gjorde om det till en nedräkningsvecka samt visitationsvecka. Måndagen jämställdes med 199 dagar kvar och 13 värnpliktsdagar till jullovet, trodde vi i allafall.

Veckan började med teori och plutonens timme i filmsalen med Kn. Eriksson. Efter lunch inventerade vi skåpen och jag saknade ingenting vad jag vet. Under inventeringen kom Kn. Eriksson och gav besked om dagens samtalsämne (Förutom Häggs lördags natt), var vi lediga på fredag eller inte? Som tur var så var vi lediga på fredagen och helt plötsligt hade vi en värnpliktsdag mindre till jullovet. Efter inventeringen sprang vi fem kilometer följt av en skåpsvisitation, mitt skåp klarade sig på nått konstigt sätt.

På tisdagen låste vi ut våra vapen igen och gick bort till svarta hål, vilket inte är en kort sträcka och stred. Vi skulle öva omhändertagande av skadad men eftersom vi var så många grupper på så få stationer och så långt ifrån regementet hann vi bara med två genomföranden, vissa inte ens det. På kvällen drog jag och Olsson till Sjöbo för att delta vid KDU Skånes julbord, trevligt om man frågar mig.

Onsdagen såg rätt mycket ut som tisdagen men vi gick en kortare stäcka hade fler stationer och hann med fler genomföranden. Det gick rätt bra för vår grupp, så bra att befälen fick hitta på skador för att vi skulle få öva på omhändertaganden. Jag blev skadad en gång och då fick Kapten för sig att han skulle spruta låtsasblod i munnen på mig, det var verkligen inte gott. På kvällen var det vård som gällde och vårens schema kom upp på anslagstavlan. Det blir en hel del förbandsövningar och en hel del helgtjänster, men det ska vi nog klara av.

Torsdagen var veckans sista tjänstedag och återigen en vapenfri dag, två vapenfriadagar på en vecka har vi nog inte haft sen första veckan då vi fick ut våra vapen den tredje dagen. På förmidagen berättade Kapten Folestam om hur man bevarade sitt stridsvärde och på eftermiddagen hade vi visitation av regnställ, matkärl och bt-utrustning. Kapten Folestam gillar verkligen visitationer, det gör inte jag direkt. Jag klarade alla visitationer förutom regnbyxorna, men de blev iallafall godkända på omvisitationen. När allt var färdigt var det återigen dags för fem kilometer förutom för oss som hade ont eller var sjuka, vi begav oss till gymmet, där jag var en av få som verkligen tränade. Och som vanligt avslutades veckans sista dag med helgrutiner och höger-vänster-om-uppställning.

En kort vecka som var rätt lung, sånnt gilalr vi. Nästa vecka ska vi flytta ihop med stridsfordon 90mtäten, och det enda befälen har sagt hela veckan är väll hur mycket bättre på att städa vi är än dem. Dem kommer få det tufft och vi ska hålla vår standard på allt, eller så kommer vi bli lökar, det återstår att se.

Kosta - Igen

Tillbaka i Revinge på söndagskvällen, sista veckan i November väntade. trossen och stridspackningen packades och skåpen stod nästan helt tomma, vi skulle ta oss så djupt in i Smålands skogar som det bara gick och väl där skulle vi sova i tält.

Morgonen därefter var förvirrande. Stridsvagn visste inte vart dem skulle, vi skulle till Kosta och stridsfordon skulle till Ravlunda i tio dagar. När vi väl kom på minibussen så var det musik på och in i sleep-mode. Vår grupp var skyddsvaktsstyrka och eskorterade amunitions-lastbilen hela vägen upp. Ett litet stop blev det på någon kiosk i Blekinge där cola och chips inhandlades. När vi kom fram till Kosta efter några timmar skulle vi övervaka ammunitionsföråd och liknande medans de andra satte upp tälten. Det bästa med dagen var väll att det inte regnade men å andra sidna blev det mörkt vid 16 och ljuset igen först vid 8 på morgonen vilket inte är särskilt mycket ljus.

Under tisdagen var vår pluton på SIB-stationen i Kosta. Det sköts en hel del, kastades handgranater och lökades. Väntetiden var rätt lång på alla stationer men jag gnäller inte för det. Tillbaka strax efter mörkrets inbrott för att äta och sedan sova, man behövde verekligen vila eftersom vi hade poster och patruller hela nätterna. Jag fick gå 3-5 första natten och 3 till 4 andra, tänk då på att vi väcktes klockan 6 på morgonen vilekt innebar att jag gick upp 2.45 på tisdagen och sen itne fick mer än 15 minuters sömn innan kvällen.

Ny dag, ny station, ny kapten. Kn. Folestam har nyligen anslutit till Sveriges bästa avdelning efter att 11e insats muckat. Han har tidigare bara varit PSK-befäl och verkade vara väldigt bra. Han hade satt upp en kul övning där vi tränade planerat anfall tror jag, även där kastades det en del skarpa handgranater och Lt. Hopkins var med och gjorde ett genomförande med oss. Simon och Dicksson lyckades pajja sina vapen och både lånade mitt vapen under dagen, vilket ledde till att jag fick en hel del att vårda på torsdagen, och att Simon använde det även udner torsdagen och vid fler genomföranden än mig gjorde inte det hela bättre. På kvällen fick jag äntligen bättre post-tider men dum som jag var så gick jag med på att ta ett av Häggs pass också vilket slutade med att jag satt från 19.40 till 23.10 ungefär, inte världens roligaste.

På torsdagen skulle förläggningen rivas eftersom vi skulle sova sista natten i logement för att alla skulle få köra hem på fredagen. Detta betydde att vi var tvungna att gå upp klockan fem på morgonen! Alla soldaters värsta mardrömm hade besannats, usch. Under torsdagen regnade det även ett tag. En kul stor övning med grg och grejer väntade, jobbigt värre men väldigt kul.
Efter dagens sita genomförande gick vi och letade hylsor i 90 minuter, detta var ungefär 60 minuter mer än nödvändigt, och mot slutet blev det helt mörkt så vi såg inte ett skvatt. Kvällstjänst blev det för första gången på två veckor, vi vårdade vapen och sen in i logementen med trossen som i mitt fall innehöll cola, gifflar och chocklad, underbart! Det blev även dusch och rakning, skönt.

Fredagen likställdes med hemresa. Vi som inte skulle vara med på skjutfälts visitationerna stod och väntade i ungefär 2 timmar och hade brak och lite sånnt. Sedan samma väg tillbaka, med samma musik i öronen och väl framme städning av samma städskrubb innan vi fick åka hem.

Repetition - tristessens moder

Förra veckan var veckan efter min Berto-helg och den veckan då vi förberedde inför Kosta. Inga kvällstjänster var väll rätt underbart men dagarna var regniga och långa. Under de två första dagarna var vi återigen grg-täten, det betyder att jag var dagelev för 17 andra soldater varav majoriteten är väldigt omotiverad.

Under måndagen repeterade vi ladda - patron ur vilket inte är världens roligaste övning, men det hela gick rätt bra och efter lunch åkte vi ut till björka för att träna lite grg-SIB övningar. Dagen avslutades med en "King of the hill" övning som jag och Engström självkalrt tog hem, ja självklart och självklart, det berodde nog mest på att BT-systemet är kasst, men visst var vi bra.

Under tisdagen fortsatte vi med grg i bebyggelse, dock var vi på motorområdet denna gången. Lastbilschaffisarna var rätt imponerade av bt-systemet och granatgevären och jag och Engrström var återigen suveräna, dock med stor hjälp av Nyberg som var vår omgångschef. Tydligen gick det även väldigt bra för Nyberg och Schreeg när dem hade Engström som omgångschef så vi borde kanske haft dem i vår pluton.

På onsdagen gick vi ut till Rävlieskogen för att fightas i grupp. Men redan innan övningsgenomgåmgen blev jag, Hedman och Carasco hämtade av Kn. Eriksson för att bli intervjuade av tidningen insats och försvar. De ville prata med de två pansarskyttesoldater som var mest motiverade för nordic battle group och den som var minst motiverad, gissa vad jag var. Runt luch blev vi tillbakakörda till skogen och tränade strid med våra grupper.

Torsdagen innebar vård efter veckan och inför Kosta, samt att vi fick packa och mecka och så fick vi ut våra vinterkängor. Slutsatsen av torsdagen är att vissa av våra soldater har för stora fötter.

Sista dagen i veckan blev för mig kort då jag hade permision f.o.m. lunch för att delta i en debatt mot Malin Björns från miljöpartiets partistyrelse. Och eftersom morgonen bara innebar en orienteringsrunda gjorde jag inte så mycket den dagen. Under helgen gällde det att ladda upp inför Kosta vilket kanske inte var sådär jättelätt men det fick gå.