Soldaterinran

Vecka 43 är en så kallad kort vecka. På torsdagen skulle vi ha soldaterinran för att efter den kunna åka hem med våra föräldrar och vara lediga på fredagen. Detta var även en vecka med många nyheter och man kan ju lungt säga att alla inte var lika trevliga. Den första nyheten var ju att vi fick en ny kille, Stenmark heter han och kommer från flottan. Han har legat i flottan i elva månader och hade sex veckor kvar till muck men valde att byta till armén för att få en riktig utbildning, who can blame him?

Måndagen var vår 85e dag vilket betydde att vi hade klarat av mer än 25%. Morgonen gick åt att vårda vapen efter Kosta. Under förmiddagen skulle vi ha gb-ledd fys. minsta kravet var att springa sju kilometer och ha brak i 10 minuter. Detta var även det vår grupp genomförde, och jag kan ju säga att det var lättare än jag trodde att springa sju km, jag är nog i bättre form än vad jag tror. Eftersom kvällspasset uteblev åkte jag och Nilsson 3979 till Staffanstorp för att leta efter hans mp3 men vi hittade inget. Vi åkte då in till Mårtenstorget i Lund där vi satte oss på en pizzeria dit Kjäll, Carasco, Hedman, Heidari och Nyberg snart anslöt. Efter maten åkte vi tillbaka till regementet och fortsatte att mobba varandra som vanligt.

Under tisdagen besiktigades våra vapen efter att man på FMLOG upptäckt att dem inte hade blivit kontrollerade på ungefär 10 år och därför fick man inte skjuta med dem. Om jag inte har helt fel var det bara ett vapen på kompaniet som skulle bytas ut och det var Aulens, det är tufft att vara smålänning. Middagspasset hade vi tillsammans med stridsvagnsavdelningen då vi övade grupp-strid. Kvällstjänsten varade fram till ungefär klockan sex och följdes upp av ett McDonalds besök i Staffanstorp med Edvaller och Kjäll. Det lär ta ett tag till innan Edvaller försöker trycka i sig en Big Mac på tid igen.

På onsdagen fortsatte vi träna koridor och blixtlås, och det faktum att vi inte hade någon kvällstjänst ledde till ett besök på södra sandbys lokala pizzeria. Mycket onyttig mat den veckan. Vid slutet av dagen försvann Tommie iväg på ett möte on sin frammtid inom försvaret. Nästa gång jag träffade honom hade han fått en frisedel, och inte nog med att Tommie försvann, även Erik fick en frisedel! Tråkigt värre, det betyder att man inte längre kan ta sig in till stan på vardagar och inte längre kan sitta och snacka med Tommie. Då förlorade jag alla mina pluspoäng. När jag då skulle försöka återfå lite pluspoäng förlorade jag ännu mer. Kvällen avslutade jag inne hos stab & tros för dem kan man alltid ta pluspoäng av.

Förlusten av kamrat Tommie innebär att vi återigen är 73 personer på avdelningen och att bara 44 av de ursprungliga 65 PSK-soldaterna är kvar. Life goes on for those of us who continue to climbe the stairway to glory.

På torsdags morgonen hade vi s.k. persisk marknad då man går genom skåpen i jakt på försvunna persedlar. Denna gången saknade jag bara en skjorta vilket inte var så farligt. efter lunch hade vi fys, vilket innebar fotboll och jag stod mellan stolparna för första gången på drygt ett år, det gick ju inte sådär jätte bra. Men det var rätt kul att lira, speciellt under andra halvan då Robotsson avlöste mig som målvakt och jag fick agera mittback. När vi kom tillbaka och hade duschat tog Tommie förväl och åkte från Revinge, troligtvis för sista gången. På kvällen var det då dags för soldaterinran och besök av släkt och vänner. Detta var inte särskilt skoj då det var rätt oorganiserat och vi inte gjorde så mycket. Men vi fick ju fredagen ledig p.g.a. jippot så jag klagar ju inte allt för mycket. Nästa fredag slutar vi redan vid lunch, dessvärre har vi kvällstjänst ungefär varje kväll den kommande veckan, men jag får väll försöka överleva.

Dag 91 av 326.

Slövenproj.

Vecka 42 innebar Kosta i Småland och en hel del skjutning. På måndag morgonen packade vi ihop våra vapen och tross-packningar, gjorde insittning på bussarna och begav oss norrut över gränsen. Efter tre timmars bussresa var vi framme i Kosta, dock väntade vi fortfarande på packningen vilket betyder att vi inte gjorde särskilt mycket på måndagen. När packningen väl var på plats hängde vi in våra grejer i skåpet samt bytte om till träningskläder för att sedan ställa upp inför fk. Ek. Fänriken berättade att vi skulle springa 5 km och undrade om någon inte kunde vara med, Nilsson räckte upp handen och när Fänrik frågade varför svarade han något i stil med "Jag vet inte vad det är men det gör ont". Självklart brast resten av avdelningen ut i skratt och det givna svaret från fänriken blev "Du hör själv vad dina kamrater tycker om dig". För övrigt tycker jag att ordet kamrat används på tok för mycket inom det svenska försvaret.
Efter vårt lilla löppass var vi lediga resten av kvällen som tillbringades med att titta på tv och då bland annat finalen i Fredrik och Filips - Sveriges skönaste människa.

På tisdagen begav vi oss ut till skjutbanorna där vi självklart sköt. Det blev vars två SLÖVNPRJ och dagen avslutades med vars en rökgranat. Självklart blev det ingen kvällstjänst för grg täten medans gruppcheferna och ksp-skyttarna tillbringade några timmar till utomhus.

Onsdagen i sin tur såg väll mer eller mindre likadan ut som tisdagen förutom att vi inte sköt några 84or och vi hade en MUS, MUntlig Stridsövning. Vi gick igenom övningen med Lt. Stenberg som mitt ute i skogen yttrar "siste man stänger dörren", snacka om att vara inne i övningen.

Torsdagen innebar återigen SLÖVNPRJ och en ny skjutstation. Vars två övningsprojektiler och en rökgranat. Vi fick även kombinera lite och skjuta med AKn. Det sista som hände var att officierarna sköt upp de sista övningsprojektilerna vi hade, Och jag måste ju säga att Stenberg och Nilsson skjuter bättre än Adjutanten, dock var det för att ha hade glömmt att återställa avståndsratten på riktinstrumentet vilket betydde att det fortfarande var instället på 300 meter då han sköt på 100. Under dagen hade jag fått en lite småkul idé. När vi låste in våra vapen brukade Lt. Nilsson skrika GRG! varpå vi svarade Boom! och detta upprepades tre gånger, men själv tyckte jag att det vore lite roligare om vi skrek skydd och slängde oss på marken. Sagt och gjorde, jag spred idén på bussen och när det väl gällde ställde alla upp och skojjade till det. Löjtnanten verkade lite chockad men tog förhoppningsvis inte illa upp, han är kul och går att skämta med, riktigt skönt. Föga förvånande innebar kvällen ledigt för grg täten medans gruppcheferna och ksp-skyttarna var ute och jobbade.

På fredagen packade vi ihop oss och åkte ungefär. Medans Engström var och käkade frukost stannade jag kvar och städade vårt logement, torrmoppade, våtmoppade och fixade allt, även under sängen och bakom skåpet. En alltid lika glad Engström blev ännu gladare då han återvände från matsalen. På hemvägen hade vår grupp fått i uppgift att köra hem en av minibussarna. De vanliga bussarna var sena så de ungefär två timmarna vi satt och väntade tillbringade vi i vår varma minibuss medans de andra satt i kylan, lutade mot den relativt nymålade röda byggnaden vilket senare märktes på deras stridsvästar.

Hem åkte jag med OP i hans BMW medans han pratade om den Nissan z350 han skulle köpa, snacka om att vara inne i bilar, han är kul han. Helgen? Det borde väll inte vara så svårt att räkna ut.

Fox on the run

Förra veckan "hade jag inte tid" att skriva ett inlägg så jag får berätta om den veckan lite kort nu.

Måndagen började med nollställningar av våra granatgevär och slutade med att vi åkte ut till Rinkaby för att skjuta. Under tisdagen sköt vi med 9 och 20 mm övningsvapen för att under onsdagen öka till 20 och 84 mm. Med andra ord var det första gången vi sköt fullkalibrigt, och satan vad det smällde. Alla officierarna var ruskigt nöjda och särskilt sargeanten från fjärde som inte heller hade varit med vid granatgevärsskjutningar tidigare.

Innan onsdagens skjutningar hade vi en liten genomgång med Kn. Råberg. Han tog fram en liten plastmotorsåg och frågade om någon visst vad det var. Självklart gissade vi i stil med "leksak" och "motorsåg" men detta visade sig vara fel. Rätt svar på frågan var "Utvärderingsverktyg 1 Adam". Om man sköt dåligt så skulle kaptenen hålla upp utvärderingsverktyget och då var man sågad. Hela genomgången avslutades med frågan "Några frågor på utvärderingsverktyg 1 Adam?", det var kul även om kapten aldrig fick någon användning av verktyget vad jag vet.

Vi kom hem från Rinkaby på onsdagkvällen i lagom tid för att se landskampen mot Island som Sverige vann. På torsdagen hade vi ingen kvällstjänst så jag och Tommie beslöt oss för att åka hem till Helsingborg lite snabbt. Vid 22.30 ungefär påbörjade vi resan tillbaka mot Revinge och på vägen gjorde vi även ett litet McDonalds stop.

Under torsdagen hade jag tagit över som dagelev (avdelningsansvarig) så väl för PSK-avdelningen som GRG-täten. Detta innebar att jag skulle lämna av avdelningen till befälen på morgonen vilket gjorde att jag fick en mindre shock när jag vaknade. Edvaller som inte låg i sin säng när jag återvände till Revinge var nu tillbaka och berättade att dem under kvällen hade varit i Ystad och tappat bort Jönsson. Det visade sig senare att Jönsson hade tillbringat natten i fyllecellen och att det tog honom ungefär 10 timmar att ta sig från Ystad till Revinge, mest p.g.a. att han hade gått åt fel håll de första tre timmarna vilket gjorde att han fick gå samma väg tillbaka för att ta sig in på rätt väg.

På fredagseftermiddagen flyttade vi även runt vilket gjorde att jag hamnade i ett nytt logement, så nu bor jag i 116 med Ibrakovic, Åkesson, Eklund, Hägg, Dicksson, Åström, Nilsson 3979 och Engström. Trevligt trevligt, det ska nog bli mycket fint ska ni se.

Citaten

"Ni är inga kungar, men ni har potential att bli det"
- Löjtnant Eric Hopkins

"Vem fan är Boris?"
- Löjtant Hellgren

"Jag vill inte åka hem! Jag vill skjuta AK5!"
- Alla

" Det är stor skillnad på Gren och Dahl"
- Dahlberg (förklarar skillnaden på hans efternamn och Dahlgren)

"Ni ska springa mest, gå längst och bära tygst, vänj er vid det."
- Fänrik Ek

"...då är det inte så kul att heta Damljanovic"
- Löjtnant Hellgren

"Det är inte så bra om alla värnpliktiga får nepalm på sig förutom för mig som är instruktionsledare"
- Löjtnant Hellgren

Sjungandes:
"Hur lång tid sen Boris åt? Länge! Länge!"
- Ottosson

"Grabbar, Grabbar, vakna! Där står någon i fönstret!"
- Dahlgren, klockan fyra på natten då han såg t-shirten som Björnmarken hängt för att torka i fönstret.

"Det springer inga isbjörnar på gatorna här nere i Skåne"
- Lt. Hellgren dementerar ryktet.

"Jag har alltid trott att du var en zombie"
- Lt. Hellgren bekräftar ryktet.

"Grabbar jag lovar jag fick in polisradion!"
- Edvaller efter att Cederholm dratt ett sexskämt i internradion.

"Ligger det nära Hässleholm?"
- (Gnäll)Nilssons spontana kommentar då Åkesson berättade att han var född i Angola.

"Jag har hört att Kazaa betyder Virus på latin"
- Edvaller den språkkunnige

"- Jag vill inte åka buss med någon som tycker om att springa fort, d.v.s. köra fort och som tror att han är en stridsvagn.
- Och sen verkar han inte veta vart vi ska, eller så löser han soduku."
- Nyberg och Övling om att Lt. Bill ska köra bussen.

"Jag hade velat göra lumpen på 1600-talet då man bara hade svärd"
- (Gnäll)Nilsson kan sin historia.

"Man blev väldigt mycket bättre på grupparbete under den övningen"
- Åström om fångtestet då man stod stilla och inte sa ett ord på 8 och en halv timme.

"Det ska vara analt!"
- Lt. Hellgren är tydlig.

"Det är inte så svårt mina herrar, jag bor i Malmö"
- Lt. Nilsson om att uttala Damljanovic och Ibrakovic.

"Jag borde slänga pansarskottet i huvet på honom"
- Lt. Nilsson om Edvaller.

"Jag hoppas att ni vaknar mitt i natten, skrikandes... NEEEEJ!"
- Lt. Nilsson om alla som inte kontrollerade siktet på sina pansarskott.

"Bra svar soldat"
- Lt. Nilssons kommentar då jag sa att jag var väck i huvet.

"Klart som fan jag ska uttala det rätt, jag ska bara lära mig det först"
- Lt. Nilsson om mitt efternamn.

"Jag tänker inte försöka igen"
- Kn. Råberg om mitt efternamn.

"Har du problem eller?"
- Fänrik Olsson till Persson under pågående rättning.

"Du är på gränsen till olaga dumhet"
- Lt. Nilsson.

"Det visade sig väldigt bra att spränga hyddor med"
- Lt. Stenberg om Carl Gustav.

"Det är James Bonds granatgevär"
- Lt. Stenberg. Om James Bond tillhör PSK fattar ni hur bra vi är.

"Det är lite overkill att skjuta spårljuspansarspränggranat på en barnvagn"
- Kn. Råberg.

Soldaterna

Eftersom vi flyttat runt idag och jag inte vet var alla bor så skriver jag in alla efter logementen där de bodde och på slutet skriver jag lite om folket som flyttat från/till PSK


Logement 116

Dicksson GB
Eklund GRG "Gurre"
Hägg GB "Knölen"
Jönsson GRG
Nilsson KSP "Gnäll-Nilsson"
Robertsson KSP "Robotsson"
Åkesson GB "Pastorn"


Logement 117

Andersson GRG
Hedman GB
Heidari KSP "Pungsparken"
Kjäll GRG
Månsson KSP "Twix"
Nilsson KSP "Louie"
Tolf GB


Logement 118

Gustavsson GB
Nilsson KSP
Olsson Persson GB "OP"
Rohman KSP
Zweyberg KSP "Keno"


Logement 123

Cederholm GRG "Cider"
Engström GRG "Mörkrets furste"
Gottfridsson GB "Gotte"
Gunarsson GRG "Gunni"
Hansson GB
Oskarsson KSP
Ottosson GB
Schreeg GRG
Sundell GRG
Svennerstad GB


Logement 124

Andersson GRG
Berggren KSP
Ekstrand GB
Nyberg GRG
Olsson GB
Persson GRG
Wiclek GB "Cheese"
Övling GB


Logement 125

Almström KSP "Calle"
Dahlgren GRG
Damljanovic´ GRG
Edvaller GRG
Ibrakovic GRG "Dan Bäckman"
Nilsson KSP
Åström KSP
Ödmo KSP


GB = GruppBefäl
KSP = Kulspruteskyttar
GRG = Granatgevärsskyttar

Vi har numera en del nykomlingar och bor lite huller om buller. Av de 60 som just nu bor på avdelningen är som sagt 45 från den ursprungliga PSK täten.

Tales from the army

Like many great warriors before me I have named my gun Charlene (Gomer Pyle in Full Metal Jacket and Bart Simpson when he plays minituregolf). But that just goes for my AK5, my Carl Gustav m/48 (wich I share with my fightingpartner Engström) haven´t really been given a real name but I call it Elin, because it´s so dangerous but still so fun to play with.

I fortsättningen kommer min blogg handla rätt mycket om lumpen, har varit där i 75 dagar nu och har 251 kvar. Det kommer väll komma rapporter på helgerna är det tänkt. Denna helgen ska jag skriva om vilka jag bott med i 75 dagar fram tills idag då vi flyttade ihop med lite annat folk och vi ska få fler nya. Tanken var ju att vi skulle vara 65 Pansarskyttesoldater, PSK (Revinges bästa och tuffaste förband) men av oss som började är bara 45 kvar och en del på väg bort. Så denna veckan hade jag tänkt beskriva PSK-avdelningen, soldaterna, befälen, inställningen och dra upp en del citat.

Nästa vecka åker vi till Kosta(Costa) i Småland där vi ska skjuta, efteråt kommer ett ilägg om hur bra vi har varit.

Return of the King!

Det var verkligen länge sen jag skrev sist.

En snabb tillbakablick på de senaste månaderna.

Jag ryckte in i lumpen, fick massor av nya vänner och blev kung. Och det är ungefär allt som hänt eftersom jag bara varit i Revinge de senaste 70 dagarna. Jag har varit hemma på helgerna men då har det bara varit krök. Nu för tiden har jag ingen mobil eftersom den blev stulen i fredags.

Sen har jag upptäckt lite ny musik, och gått ner i vikt en del. Matte är ledsen för att ha inte kan kalla mig fetto längre dock.

Aja, sånnt som händer, soldat Damljanovic´ ska göra något annat nu, ha´t gött.